Ambitionen sänktes rejält för något år sedan och man gick från någon form av semi fine-dining för massorna till att bli ett brasseri. Vid tidpunkten för vårt besök hade menyn bantats ned till två menyer, en fyra och en trerätters, två varmrätter och några enkla förrätter och minidesserter.
Vårt val föll på den stora menyn på fyra rätter. Middagen inleddes med en påse bröd och en stor kula smör. Påsen som redan stod på bordet när vi anlände bestod av ljust surdegsbröd och ett knäckebröd, en godkänd början på kvällen.
Första rätten presenterades någon lakoniskt av servisen och bestod av en krabbsallad med picklad rättika, avokado, tapioka (gissar här då servisen inte informerade om vad det var) olivolja, skott och örter. En bra och framförallt god rätt med välbalanserade smaker.
Kvällens andra servering var ”Le champingnons” som visade sig vara en pasta fylld med svamp, svampar och en buljong. Pastan och svampen var riktigt bra, men buljongen saknade helt den sälta och mustighet som en välgjord buljong ska ha. Dock ska sägas att rätten kändes personlig och rustik och inte alls så massproducerad som maten på F12-gruppens restauranger (Restaurang F12 är givetvis ett stort undantag) alltför ofta gör.
Kvällens varmrätt, kryddstekt dovhjort med syrade plommon, skysås ingefära och en morot (japp vi vill vara i Frankrike) till detta serverades senapsstuvade potatis. Köttet var riktigt bra och helt perfekt tillagat, tillbehören var trevliga men potatisen förstörde lite av helheten. Det var inget fel på smaken på den, tvärtom de var mycket goda, men tillsammas med såsen och plommonen blev det helt fel. Om man hade vågat hoppa över potatisen hade rätten varit riktigt bra och den hade också känts mer fransk. Bortsett från potatisen var varmrätten riktigt bra.
På den här typen av restauranger är rätterna ofta ganska stora och tempot vad gäller att få ut rätterna från köket är väldigt högt så efter varmrätten började vi känns oss väldigt mätta så vi höll lite på desserten. När den serverades fick vi en trevlig tallrik med två skålar, en med lakrits-crème brulée och en med mangosorbet och några små mangobitar i botten. Jag förstår inte alls hur köket tänkte när de förstör en i sig god cb med en fadd smak av lakrits (och då är jag ändå ett av de största lakritsfansen jag känner). Smaken från lakritsen gav cb:n en något sunkig och tung smak. Sorbeten var god men vad hjälpte det när huvudnumret i desserten bara var konstig. Man funderar ju lite på om Melker verkligen har provsmakat rätten innan den gick ut på menyn?
Desserten till trots hade vi en bra kväll på Le Rouge jag kan inte annat än älska lokalen som tar Paris till Stockholm för en kväll. Vad ska jag sammanfattningsvis säga om maten då? Det känns lite som vanligt på de ej stjärnprydda F12-krogarna, maten är inte fantastisk och överraskar inte men är fullt korrekt (jag ser desserten lite mellan fingrarna här).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar