Guide Michelin 2012

När årets stjärnor presenterades befann jag mig en bra bit ifrån Sverige så jag har inte hunnit få till något inlägg förrän nu. Ber mina kära läsare om ursäkt för det. Jag måste erkänna att jag höll tummarna för ett stjärnregn över Stockholm som jag tycker har potential till betydligt fler stjärnor än hur det såg ut 2011. När matbibeln sedan publicerade sina stjärnor blev det som vanligt ytterst snålt mot Sverige och de kunde inte dela ut en endaste liten ny stjärna, trist och märkligt.

På stjärnlistan finns som tidigare:

2 stjärnor Stockholm: Mathias Dahlgren Matsalen och Frantzén/Lindeberg.
1 stjärna Stockholm: Mathias Dahlgren Matbaren, Esperanto, Fredsgatan 12 och Lux Stockholm.
1 stjärna Göteborg: Thörnströms Kök, Kock & Vin, 28+ och Fond.

Vad händer i Köpenhamn då? Visst Noma fick inte sin tredje stjärna i år heller, men man får fyra nya stjärnkrogar: Relae, Geranium, Den röde Cottage och Grönbech & Churchill. Det råder ingen tvekan om vilken nordisk stad som dominerar den gastronomiska stjärnhimlen.

 Jag känner att vi i Sverige måste ställa oss frågan om det är fel på Guide Michelin eller om det är fel på oss. Jag och i princip alla matbloggare tycker ju att de bästa svenska krogarna är i en helt annan klass än många utländska stjärnkrogar. Jag brukar påstå att Sveriges tvåstjärniga restauranger hade haft tre stjärnor och de flesta enstjärniga hade haft två om de istället hade legat i exempelvis New York. Efter ännu ett nederlag börjar jag fundera på om det är våra svenska smaklökar som gör att vi dyrkar de svenska krogarna, de serverar det vi gillar, men inte nödvändigtvis det anda gillar. Jag kan tycka att Köpenhamns framgångar med 14 (!) stjärnkrogar pekar lite åt det hållet, men jag kan ändå inte komma över att Michelin är för snåla mot oss i Sverige.

Finns det då inga roliga nyheter i guiden undrar ni kanske? Jo, en liten glad nyhet finns det ju faktiskt att Pubologi har fått en mycket välförtjänt Bib Gourmand, grattis till dem.

Jaha, då är det väl bara att vänta på nästa års guide då ska väl i vart fall ”Nya Oaxen” kunna kamma hem en stjärna eller två…

Ulla Winbladh, Stockholm

Så där ja, sista anhalten på Krogveckan för den här gången. Kvällen började med att vi tog spårvagnen ut till ett mörkt och lite kulet Djurgården för ett besök på anrika Ulla Winbladh och med mig hade jag även denna gång S.

Vi togs vänlig emot av hovmästaren och visades till vårt bord som låg i ”utbyggnaden” av lokalen som för övrigt knappt av fylld till en tredjedel krogveckan till trots. Vid en snabb titt på personalen avgjordes att UB skiljer sig ifrån de flesta andra krogar i staden, personalstyrkan var vekligen befriande (ja, hur ska jag uttrycka mig?) erfaren (eller rent ut av äldre) vilket verkligen är ovanligt på huvudstadens krogar. Eloge till UB.

Först ut på bordet var en liten korg med lite trevligt surdegsbröd, gott rågbröd och halvtrist knäcke.

Kvällens första rätt var rökt laxtartar på Västerbottentartelett och frusen gräddfil (jorå, här jobbar vi med olika temperaturer). Förrätten var helt ok även om det kändes lite fånigt att frysa gräddfilen och någon kombination var lite konstig vilket gjorde att rätten hade en märklig köttsmak (?).

Jag måste erkänna att jag hade vissa förväntningar på varmrätten den lät ju grymt god. Rödvinsbrässerat högrev, med syrade grönsaker, riven pepparrot, bakad äggula samt potatispuré. Här tycker jag dock att UB föll platt. Köttet bestod av mer fett än kött, gulan var inte riktigt bakad utan rann ut över köttet utan att man ens petat på det, pepparroten smakade i princip inget och purén var ett trist tämligen ordinärt mos (ni vet sådant man snabbt fixar till hemma själv). Inte heller de syrade grönsakerna kunde lyfta rätten. Matnerden uppskattar inte när nivån på maten är i klass med vad nerden själv kan laga hemma.

Det vore en lögn att påstå att UB imponerade på oss denna kväll. Jag har svårt att förstå hur de kan ha en Bib gourmand när de inte levererar bättre än så här. Fanns det inget bra med kvällen då? Så klart att det gör. Det var kul med en så erfaren och självsäker servis, men framförallt så var vinpaketet ( ja i detta fall blev två glas ett helt paket) oerhört generöst och duken räddades endast av ytspänningen, där har snålkrögare något att lära.

Over and out för den här gången.

White Guide 2012

http://www.whiteguide.se/ Så var det då äntligen avgjort, Frantzén/Lindeberg är Sveriges bästa restaurang enligt White Guide i år igen. Det var väl inte någon större överraskning egentligen att de skulle ta hem kalaset. Den uppmärksamme läsaren minns säker att jag spånade fram Fäviken till vinnare inför galan, men det var ju mest för att jag trodde att juryn ville ha lite omväxling. Stort grattis F/L till en välförtjänt seger och nu ska det bli MYCKET intressant att se om de nu kan få sin tredje stjärna och hur högt de kan klättra på Worlds 50 best- listan.

Annars måste jag säga att det verkade vara lite av en skrällarnas afton. Årets matupplevelse som WG anser vara den näst finaste utmärkelsen gick till Ekstedt. Även om det var ett intressant val gör valet mig minst sagt konfunderad över vilka kriterier som ligger bakom denna bedömning. Visst, att ha eld i alla moment i matlagningen är unikt men hur tusan kan Ekstedt besegra Matsalen, Esperanto, Fäviken och alla stjärnkrogar i Stockholm och Göteborg? Detta år måste just det unika ha varit väldigt viktigt. Även om jag tycker att priset var lite märkligt (för nu borde ju Ekstedts ligga bra till för en stjärna då det ju endast är maten som ska bedömas eller…) så blir jag grymt sugen på att besöka restaurangen så snart som möjligt.

Årets serviceupplevelse då? Jag hoppades på Esperanto med Matsalen som utmanare och här drog Matsalen det längsta strået. Kul att MD fick med sig ett välförtjänt pris.

 Årets stjärnskott blev Jonas och det var riktigt välförtjänt. Jag gissar att Gastrologik var med och fajtades på mållinjen. Direkt efter vårt besök sade jag att Jonas mycket väl kan få en stjärna och detta pris tillsammans med att de som nykomlig rankas som internationell mästarklass gör att det inte känns helt orimligt.

Sedan får vi inte glömma kvällens absoluta höjdpunkt: ÅRETS KAFFEUPPLEVELSE som gick till Lux. Vilken ära att få detta ärofyllda pris som sponsras av den högkvalitativa leverantören Löfbergs lila.

 Nu lämnar jag övriga priser och går över till det som egentligen intresserar mig – mästarklasslistorna. Vilka som är med kan ni ju se själva ovan, men Matnerden måste ju kommentera lite.

Plats 1 till 11 känns ju inte som några skrällar direkt, men sedan dyker Daniel Berlin, Thörnströms kök och Hotell Borgholm upp. De två förstnämnda restaurangerna är intressanta och det kändes rimligt att de kunde nå upp till denna nivå, men att Hotell Borgholm skulle bli internationell mästarklass känns som en riktigt stor sensation och att Karin Fransson och company verkligen är bättre än flera stjärnkrogar och exempelvis Gastrologik och Volt har jag lite svårt att tro. Men jag ju som sagt inte varit där.

Annars är Ekstedts plats 16 imponerande för en nykomlig och jag tycker ändå att Gastrologiks 20e plats är lite av en besvikelse. Sedan är det fantastiskt roligt att Volt lyckades ta sig in på mästerklasslistan där hör de verkligen hemma. Att en stjärnkrog som Fond försvinner är anmärkningsvärt och så undrar man ju lite vart Rolfs Kök tog vägen? En annan tung drake (tung enligt tidigare WG, inte enligt mig) är Pontus som också försvann från listan vilket enligt min mening känns rimligt med tanke på deras nya mycket enklare koncept (personligen tycker jag att de skulle ha behållit ambitionen men sänkt sina löjligt höga priser).

För övrigt vore det fantastiskt med ett riktigt stjärnregn över Stockholm när den ”riktiga” guiden släpper sina stjärnor. Vore det inte grymt om både F/L och MD kunde få sina tre stjärnor och varför inte ge Esperanto sin andra och Jonas, Gastrologik och Operakällaren varsin stjärna (givetvis ska de övriga behålla sina stjärnor). Slut på dagdrömmen…

Råkultur, Stockholm (igen...)

Så var det då dags igen för en tur till en av mina absoluta favoritkrogar, Råkultur. Mitt i den dekadenta krogveckan tog jag och S (japp, jag döper från och med nu om mitt ”sällskap” till S) en tur till Råkultur för att njuta av Sveriges i särklass bästa sushi.
Den här kvällen beställde vi in en halv av restaurangens samtliga Maki Sushi, som denna kväll bestod av citrongrillat kycklingskinn med äppelketchup, sotat laxskinn och äggpannkaka, kallrökt pilgrimsmussla och gurka, krispig saltbakad torskrom och koreansk remouladesås och slutligen Momofuku pork knuckle och plommonmiso. Bäst ikväll tror jag att momofuku pork var med hård konkurrens av kycklingen.

Vad ska man säga, grymt bra som alltid och restauragen har nu efter momssänkningen blivit ännu mer prisvärd.

Det har sagts tidigare, men var i Stockholm kan man äta så sanslöst god och prisvärd mat? Detta var mitt femte besök på Råkultur och fler kommer det bli. Hatten av för Sayan och hans gäng, tack för ikväll. I morgon beger vi oss till Djurgården för ett besök på smått klassiska Ulla Winbladh för sista anhalten på krogveckan. På återseende.