AG:s, Stockholm

Så var det då dags att återvända till det (fortfarande) lite hemliga och tydligen (fortfarande) grymt heta AG:s, för det var verkligen knökfullt i både restaurang och bar när vi anlände. Senast jag besökte köttemplet på Kronobergsgatan var jag sannerligen INTE imponerad. Då serverades förvisso gott kött, men med kalla och föga upphetsande tillbehör, men det var ju cirka ett år sedan så nu kanske de har höjt sin lägsta nivå. Denna kväll beslutade jag och grabbarna oss för att sitta i baren och dricka ett par bira och äta en burgare. Burgare och burgare förresten, AG:s anses ju av de flesta servera inte bara huvudstadens, utan till och med landets bästa burgare så upp till bevis nu för Jureskog och co för nu ska ni övertyga Matnerden om att ni är bäst. Jureskog satt för övrig själv och snackade i baren när vi gled in i lokalen.

Burgaren anländer medium-rare och ser grymt fin ut (mitt usla kort till trots).

Vid första tuggan känner man dess kvalitet och jag måste erkänna att detta är en sanslöst bra burgare. Frågan är dock om det är landets bästa (som alla förstår står den sig naturligtvis slätt mot exempelvis Spotted pigs*i NYC dito). Då jag ännu inte har käkat Matbarens Waguburgare får jag nöja mig med att jämföra med Pubologis djävulusiska burgare (ja, jag vet att den har gått i graven för en mindre variant, men det bortser jag ifrån nu). Jag måste nog säga att AG:s vinner på målfoto för den är den saftigaste och mest smakrika burgare som jag ätit i Sverige. Grattis till segern AG.

Jag måste slutligen säga att jag älskar AG:s lokal. Krögarna lyckas fortfarande lura i sina gäster att de är en del av något lite hemligt och speciellt. Jag lämnar restaurangen betydligt nöjdare än senast. Det är sällan jag har investerat 135 kr (ja, det är faktiskt vad den kostar i baren) på ett bättre sätt. Nästa gång jag är här kommer jag säkert att beställa burgare igen och jag kommer definitivt att inleda måltiden med den konfiterade tuppkammen, då jag dessvärre fegade ur denna gång.