Aifur, Stockholm

E-types  vikingaplace Aifur, har ju i sågats unisont av recensenterna så det var med mycket låga förväntningar jag stressade dit efter jobbet. När jag snubblade in i vikingakällaren satt grabbarna redan till bords med varsitt glas sött vikingavin i handen. Dock hann jag inte ens sätta mig innan jag möttes av en barsk servitris som ”skällde” ut mig (här spelas stor teater, gott folk) för att jag inte presenterade mig. Tydligen har E-type och kompani gjort en grej av att presentera alla gäster innan man sätter sig till bords. Sagt och gjort och jag fick mig också ett glas av den söta sörjan.

Till att börja med kan jag konstatera att de har fått till miljön riktigt hyfsat, visst det är ju ett turisthak, men jag måste säga att det i vart fall känns lite genuint. Frågan är om E-types närvaro i lokalen gör stället mer eller mindre genuint…

Så dags för maten då. AA Gills skrev ju i DN att maten på Aifur var ”usel, ogenomtänkt, smaksatt och kryddad av ett vårdslöst troll”, kan det verkligen vara så illa? Vi beslutade oss för att inleda kvällen med att dela två Tallrik från Tröden på fyra. Det visade sig vara en träbricka fylld med älg- och renkorv, flatrökt grissida, renhjärta, lamm och cheddarost. Till detta serverades surkål, äppelmos och senap. Köttet och korven var helt ok, inter speciellt, men fullt godkänt där korven var bäst i vart fall i min bok. Man kan ju ifrågasätt priset på 164 pix, men då det var tillräckligt för två så känns det inte helt överprisat. När förrätten var färdigäten satt jag och funderade på var det där vårdslösa trollet har tagit vägen, kanske skulle han visa sitt fula tryne under varmrätten?

Jag beslutade mig för att äta kvällens trefotning, som är en gryta som ändras beroende på vilket kött som finns att tillgå. För kvällen bestod grytan av älg och hjortkött. Trefotingen serverades rykande het, med rödbetor, lingon och ett bröd (GI light på vikingatiden).

Här dök lite av trollet fram, grytan hade kryddats ovarsamt och framförallt så hade trollet valt att låta bli att skölja bort gruset i svampen vilket får anses vara under all kritik. Jag måste dock säga att AA Gills sågning var väl hård. Jag skulle inte rekommendera någon att gå till Aifur för matens skull. Min behållning av kvällen (förutom trevligt sällskap) var att ölen (eller vad tusan det nu var) serverades i horn istället för glas och Matnerden fick störst horn på hela restaurangen, det är ju alltid något.

Vill ni läsa sågningen så kommer den här. http://www.dn.se/pa-stan/gulddraken/a-a-gill-synar-stockholm-fran-vardslosa-troll-till-vagad-minimalism

S som verkligen inte har mycket över för Mistral, uppskattar Gills sågning av dem och även om jag inte helt håller med henne om Mistral så tycker jag att Gills skriver väldigt roligt om dem.