Jag och S
lyckades boka ett bord redan första veckan och vi var uppspelta som två små
barn på julafton när vi klev på tuben mot Gamla stan.
När vi kom
in i lokalen kände vi oss direkt hemma, lokalen var ju exakt som man själv hade
velat inreda en engelsk pub.
Kvällen
inleddes med en gott bröd och ett helt fantastiskt gott vispat (brynt?)smör.
Till förrätt valde jag pilgrimsmusslor, tryfferad äggröra, pommes paille och rökt brynt smör. Vad ska man säga? Strålande, fantastiskt, stjärnklass. Detta skulle ta mig tusan kunna serveras på F/L.
S valde
fattiga riddare istället från snacksmenyn. Alla som kan sin F/L-historia vet ju
att detta är en gammal paradrätt. S var dock inte lika imponerad av sin
förrätt, den var inte alls lika fantastik som hon mindes den F/L, men ändå en
god förrätt.
I väntan på
varmrätten spejade vi ut i lokalen och såg att vissa ur personalen satte sig
ner vid borden och förde långa samtal med sina gäster medan andra satt och
gullade med barn. Det visade sig att personalen hade bjudit in nära och kära
denna kväll och då var fokus tydligen inte på att på att ta hand om gästerna.
När
varmrätten anlände var personalens bristande engagemang bortglömt i vart fall
för ett tag. Min varmrätt var en perfekt ångad helgeflundra med tillhörande
sidfläsk samt en vin Jaune-hollandaise och broccoli med tillhöranade
hasselnötter. Gott på alla sätt och vis, även om den sista udden kanske
saknades.
S valde
älgens tolkning av biff stroganoff med shoestring fries, karmelliserad lök och
persilja. S var mycket nöjd med sin mat en perfekt tillagad biff, oklanderliga
strips och en mycket god sås.
Trots två
ordentliga varmrätter fanns det plats för varsin dessert.
Jag valde en
dessert som jag har läst på bloggar att man har serverat en likande rätt på F/L, rödbetor,
björnbär, lakrits och balsamvinäger. Detta visade sig vara ett misstag. Jag
förstår inte alls den här rätten, jag har svårt att sätta fingret på vad som
var fel, men det var helt enkelt inte gott. 
S valde eton
mess med stekt ananas, olivolja, honung, svartpepparmaräng och basilikagrädde.
Gott utan att var speciellt.
När
desserterna ätits upp (inte min som ni kanske förstår) tog jag mig en tur till
toaletterna, men det skulle jag inte gjort. Jag har nog aldrig sett sämre
städade toaletter på en restaurang som ligger i mellanklassegmentet. Det låg vatten
(förhoppningsvis och ingenting annat) på hela golvet och papperskorgarna var så
överfulla att även de svämmade över. Ostädade toaletter är inte direkt ett gott
betyg på en restaurang…
Hur
sammanfattar man då sitt första besök på The Flying Elk? Svårt att säga, tycker
jag. Det blir lika mycket ros som ris i min bok. Maten är bra, riktigt till och
med riktigt bra i vissa fall men mindre bra i andra. Det stora minustecknet är
ju så klart servicen som hellre gullade med sina barn och snackade med sina
kompisar istället för att serva sina gäster eller ännu hellre kollade till toaletten.
Dessutom, min efterrätt var en mycket speciell upplevelse som jag faktiskt inte
ens kunde avsluta. Så här efteråt kanske förväntningarna var alltför höga inför
besöket. Jag kan ju bara hålla med herr Frantzén om att ambitionsnivån inte är
i klass med Matbaren, enligt mig inte ens på samma planhalva än så länge. Vi
kommer så klart att gå hit igen, men denna gång med betydligt lägre (och säkert
mer rimliga) förväntningar.
