Liket lever…
Ja, jag vet att jag varit slö på bloggen sedan i våras men här kommer i vart
fall ett inlägg.
Operakällaren
är verkligen Sveriges nationalrestaurang och miljön är så klart helt unik i
landet. Det var några år sedan vi har här senast så det kändes extra kul att
just gå dit igen.
Jag och S
var där en lördag i början av oktober och i den fantastiska restauranglokalen
samsades vi med välklädda turister, par och inte minst stora familjesällskap som
firade morfar. En annan reflektion så där i början av kvällen var att det var
väldigt stor servicebrigad på restaurangen, vilket ju är ovanligt i landet.
Efter att ha
blivit väl omhändertagen i entrén och anvisade till vårt bord kom en av
servitörerna med den obligatoriska pallen till S väska.
Denna kväll
valde vi trerättersmenyn där man själv väljer mellan för-, varmrätt och
dessert. Just när vi gjort våra beställningar dök kvällens första amis upp. Den
bestod av tre små godbitar bestående av petit chou fylld med tryffelkräm, en
mini-macka med kycklingleverpastej och lufttorkad skinka och slutligen en
smördegsskapelse med ansjovis. Alla tre riktigt goda.
Nästa lilla
godbit var ett pocherat ostron med gurka, finger-licking gott.
Ny amis som
bestod av en snaskigt gott potatischips med löjrom (från Kalix så klart).
Näst på tur
ett bakat ägg med torskrom, en tolkning av kokt ägg och Kalles kaviar. Helt
fantastiskt gott.
Sedan kom
brödet in med handkärnat smör.
Efter den
här högklassiga inledningen på kvällen dök våra vältimade servitörer upp med
våra förrätter. Vi valde båda halstrad pilgrimsmussla, ravioli, torkad tomat, gurka och
beurre blanc serverat i sitt skal som sig bör. Fantastiskt god.
Mitt val av
varmrätt föll på smörbakad gös från Mälaren, variation på morötter och
örtkräm. Åter en finfin högklassig rätt.
S valde
grillad piggvar, oxsvanssky, mangold och potatisstomp. Även denna rätt var
riktigt bra.
När
tallrikarna dukades bort satt vi bara och njöt av lokalen och den show som
personalen ideligen bjöd på. Dock hann vi inte sitta särskilt länge innan en
liten men naggande god fördessert synkroniserat ställdes framför oss bestående
av mjölkmaräng, nötter och hallonsorbet. Minst lika gott som det låter.
Efter detta
återstod bara desserten och mitt val föll på terrin på karamelliserade
höstäpplen, smördegs flarn, briochglass, vit choklad och lönnsirap från
Blaxsta. Detta var en helt fantastiskt
rätt skulle säga att den troligtvis är den bästa dessert jag ätit på minst ett
år. Imponerande bra!
S valde
nyponsufflé, mjölkchoklad och vit choklad. Det var såklart svårt att konkurrera
med årets dessert så långt, men visst var även det en högklassig dessert.
Pust, trots
att vi bara ätit tre rätter, var vi nu riktigt mätta och nöjda men så klart
tackade vi inte nej till kaffegodis bestående av en minikanelbulle med mjölk
(det var ju ändå kanelbullens dag…), marshmallows som man själv fick grilla
över öppen eld och ett gäng finfina praliner där lakritsvarianten var
bäst.
Operakällaren
förtjänar tveklöst värda sin hyggliga nyligen återvunna stjärna, maten höll
verkligen väldigt hög klass. Servicen då? Ja, vad ska man säga, helt
fantastisk. Att äta här är en helt unik upplevelse i matsverige. Den höga
personaltätheten tillsammans med miljön gör att man känner sig oerhört väl
omhändertagen.
Jag tror att
de flesta skulle tro att en middag på operakällaren är både stel och dyr, men
även om servicen är mycket professionell så blir det aldrig stelt, men dyrt då?
Nej, verkligen inte, detta är en av Stockholms mest prisvärda matupplevelser.