Restaurang 1900, Stockholm

Halva priset på 1900 på all mat januari ut, klart att jag och grabbarna tar en AW. Jag har besökt restaurangen tidigare framförallt på luncher. Då Niklas Ekstedt och Gustav Otterberg (tidigare Leijontornet*) säkerligen lägger all sitt krut på eldkrogen Ekstedts var det med relativt modesta förväntningar som vi gled in genom dörren på Regeringsgatan. Vi hälsades välkomna av hovmästaren som eskorterade oss till ett bord i ett hörn av lokalen där vi hade utsikt över det semiöppnade köket. Inom kort dök även vår servitör upp som berättade lite om restaurangen och om Niklas. Han berättar att äta på 1900 ska vara som att äta hemma hos mormor, men med en tvist. Det känns som att Niklas och Gustav har skruvat den nationalromatiska känsla ytterligare några snäpp sedan jag var här senast.

Efter att kvällens första öl beställdes dök en ordentlig bit surdegsbröd upp med en rejäl klick saltat smör. Brödet kändes inte helt nybakat utan kändes nästan som uppvärmt lunchbröd vilket får anses var ett stort minus. Jag har för övrigt för mig att lunchbrödet brukar vara riktigt gott.

Så dags för kvällens förrätt som i mitt fall var råbiff. Det visade sig vara en ordentlig bit grovmald svensk oxfilé med äggula, rödbetor, skånsk senap, pepparrot, små lökringar och en synnerligen trevlig kaprisemulsion. Köttet höll högsta kvalitet, även om det inte hade mått dåligt av att ha tillbringat några minuter till utanför kylen innan den serverades. Tillbehören var riktigt bra, med kaprisemulsionen som den stora stjärnan. På det hela taget en bra förrätt.

Vår trevlige servitör dukade av borden samtidigt som han småsnackade med oss om ölsorter.

Så dags för varmrätten, pepparbiff på svensk oxfilé (mycket oxe denna kväll som ni märker), med hasselbackspotatis (fniss) och baconlindade turkobönor (bubbelfniss) och en grönpepparsås. Här måste jag säga att Niklas och Co lyckas fånga en gammaldags matlagning på ett bra sätt. Köttet var helt perfekt och tillbehören skönt lantliga. En fullt godkänd varmrätt (om vi bortser ifrån det ordinarie priset på nästan 350 spänn vilket givetvis är löjligt dyrt).

Inom kort dök vår kompis (servitör) upp igen och småsnackade samtidigt som dessertlistan raskt lades fram på vårt bord.

Jag och en av mina kumpaner beslutade oss för att dela två desserter en cremé caramel och Niklas rulltårtor (fniss igen). Efter att beställningen gjorts väntade vi löjligt länge innan en servitör dök upp och ursäktade sig för att desserten tog lång tid de hade ju ”en galen kväll med sanslöst mycket folk”, (what, är vi på samma lite drygt halvfulla restaurang?). Ytterligare minst 10 minuter passerade innan desserterna anlände. Min cremé caramel med kaksmulor på toppen såg inte så vidare kul ut, kanske råkade kocken tappa den på golvet innan den åkte på tallriken? Jag måste också säga att smaken var föga upphetsande, för att citera en av grabbarna ” den här var nästan som Ekströms version på påse” men så hård är inte Matnerden, men den var inte helt lyckad (tur att bara hälften var min).

Äntligen dags för min del av rulltårta, som visade sig vara en bit drömtårta med hallonsorbet och vulkansocker samt en bit med drottningssylt, gräddfilsglass och kaksmulor (kul det där med smulor, det verkar vara något nytt, nåja…). Här kommer kvällens stora överraskningen, vilken trevlig dessert. Jag hade svårt att tänka mig att rulltårta kunde vara så kul men med dessa tillbehör var de riktigt bra.

Så var det dagas att få in notan vilket på många mellanklasskrogar brukar ge en bitter eftersmak då jag sällan tycker att prislappen motsvarar upplevelsen, men ikväll var det en fröjd att få betala för kalaset (trots att vår servitörkompis lurade på vissa av oss ställets dyraste öl).

Halva priset till trots så var lokalen aldrig full under kvällen, lite konstigt då menyn med det reducerade priset får anses vara ytterst prisvärd (om du hoppar över cremé caramel till dessert). Vi begav oss ut vidare i Stockholmskvällen för ytterligare några öl. Tack för ikväll 1900 det blir nog i vart fall en lunch inom en snar framtid.