Om det var svårt att hitta till Kyorakutei så var det ingenting jämfört med att ta sig hit. Efter bland annat ha åkt till fel tunnelbanestation hittade vi med hjälp av en japansk mopsägare krogen (mopsägare kan man alltid lita på…) till sist.
På Suzunari kan man antingen sitta vid bardisken eller vid något av de små borden. Vi hade åter igen förmånen att få sitta vid disken och hade full insyn över vad som hände i köket (har hört att vissa tvåstjärniga restauranger tar EXTRA betalt för det i Stockholm, märkligt…). Jag måste redan varna nu för att språket var ett stort problem under kvällen så det råder en viss osäkerhet om vad som serverades i vissa rätter.
Kvällens första amis var en liten kyld svampbuljong, med spenat, svamp och riven morot. Trevligt och gott utan att vara speciell på något sätt.
Efter det serverades vi varsin hel tempurafriterad fisk, pinfärsk som sig bör och helt perfekt i all sin enkelhet.
Efter de små fiskarna var det dags att slå på den stora amistrumman. In kom en snygg tallrik (en av många snygga tallrikar som skulle komma) fylld med små godbitar. Jag börjar nerifrån från höger. Två bitar sushi på vad jag förstod som en piggvar. Helt fantastiskt gott, fisken är av en så oerhört hög kvalitet och så sanslöst färsk. Nere till vänster, edambönor, gott. Ovanför bönorna i den lilla vitblå skålen låg små (då menar jag verkligen små) genomskinliga marinerade sardiner (tror jag). Mitt på tallriken ser ni en minidaikon som serverades med en sötstark plommonsås. Grymt gott. Till höger om rättikan finns sashimi på någon form av makrill och sjögräs, pinfäskt och ljuvligt gott. I det fyrkantiga glaset fanns havet koncentrerar med en trögflytande fiskbuljong, sjöborre, laxrom och wasabi. Återigen verkligen gott. Slutligen i glaset på fot återfinns någon form av japansk ceviche på flera olika sorters fisk, bra på alla sätt. Jag måste säga att här börjar vi så smått förstå varför Tokyo har så många stjärnor.
Första rätten var en chawanmushi, som består av ägg som värms tillsammans med krabba, sjöborre och sesamolja. Här är temperaturen på äggbasen väldigt viktig och den serverades naturligtvis helt på sekunden. Det var kul att se kockarna in action i denna rätt som vispades frenetiskt på ganska låg värme för att uppnå perfekt konsistens.
Näst på tur sashimi på kvällens finaste fisk, en tonfisk (förstod dessvärre inte exakt vilken art det var) som var helt fantastiskt god. Den serverades tillsammans med en sojabaserad sås och fint rivna grönsaker. Detta är troligtvis en av de bästa fiskrätter jag någonsin ätit. Med hjälp av kockens fru fick vi veta att kocken hade varit på Tokyos stora fiskmarknad på morgonen för att välja ut de bästa fiskarna och vi kan bara konstatera att han valde helt rätt fisk.
Rätt nummer tre visade sig vara den stora sashimiserveringen som bestod av fyra råa (no shit) godbitar på fisk och bläckfisk som serverades rakt upp och ned med wasabi (som färsk som tusan som så klart revs för hand av kocken) och soja. Två vita fiskar (dessvärre oklart vilka) en bläckfisk och ännu en tonfisk (som dessvärre ligger under bladet på kortet) Återigen, vilken fantastiskt kvalitet på råvarorna, galet helt bra helt enkelt.
Menyn fortsatte med rökt barracuda. Helt ok, men en bit ifrån stjärnklass i min bok.
Näst på tur var kokad anka (ja, varför inte?), i ankbuljong, dijonsenap, gurka och riven daikon. En helt ok rätt med god buljong, men oj vad senapen fick stort utrymme här.
Så var vi framme vid varmrätten som visade sig vara en liten flopp. Det som serverades var något så enkelt (och trist) som ångkokt ris och minimini-räkor sådär rakt upp och ner. Stjärna? Näe, inte direkt. Till råge på allt fick vi med oss resterna av riset och räkorna i en doggy bag, härligt… Dock måste jag säga att den misosoppan som serverades till rätten höll världsklass, helt fantastiskt god.
Middagen avslutades med en bittermandels pannacotta (det var i vart fall väldigt likt just det) och grönt te. Enkelt och riktigt gott.
När vi lämnade lokalen följde kocken och servisen med oss ut och bockade och bugade och lämnade över vår doggy bag från tidigare och ett visitkort som lämnas över så försiktigt och rituellt att man kunde misstänka att det var gjort av guld.
Kvällen på Suzunari var lite av en berg- och dalbana med sanslöst höga toppar och lite för djupa dalar. Som gäst blev man väl omhändertagen och trots språkförbristningar så var alla fantastiskt vänliga och levererade en riktigt bra servis. Utifrån helheten förstår jag att restaurangen har en stjärna, men det finns ändå förbättringspotential.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar