Långa raden (Hotell Skeppsholmen), Stockholm.

Vår brukar innebära en massa aktiviter såväl privat som med jobbet och detta år är inget undantag. En kväll med kollegorna spenderades på Långa raden på Skeppsholmen. Jag var där på krogveckan i höstas och var väl inte helt nöjd, men kände ändå att det fanns potential i köket. Jag är inte känd som något Catenacci-fan direkt (jag anser nog att Operakällaren är en av huvudstadens mest överskattade restaurang) men jag har ändå respekt för familjens kunnande.

Hotell Skeppsholmens läge är svårslaget i centrala Stockholm där skärgården möter storstaden (nåja) på ett fantastiskt sätt.

Kvällen inleddes med ett glas rosé på restaurangens trevliga uteservering.

Kvällens första rätt var räkor på surdegstoast, rökt torskromskräm, rödlök och örter. Gott och trevligt, men räkorna kändes lite tråkiga och billiga, men ändå en fullt godkänd inledning.

Varmrätten bestod denna kväll av kryddstekt ankbröst, smörvinegrette (so crazy…) ramslök, champinjoner och blomkål. Här lyckas köket riktigt väl i den rustik-eleganta skolan. Fågeln var saftig och fin och tillbehören satt som en smäck. Detta var definitivt kvällens höjdpunkt.

Middagen avslutades med mazarin, jordgubbar och punchgrädde. Jordgubbarna smakade inte så mycket och mazarinen var riktigt torr och trist. Jag gillar dock kombinationen av punchgrädde och jordgubbar, men det kunde inte rädda rätten.

Jag måste säga att Hotell Skeppsholmen är en riktigt trevlig restaurang men ett fantastiskt läge och fullt godkänd mat. Sedan kan man ifrågasätta prisnivå 645. För 50 kronor till får du en trerätters på helt fantastiska Gastrologik (som egentligen är betydligt mer än tre rätter) eller varför inte en fyrarättersmeny på coola Volt för en betydligt mer modest penning? Dessa restauranger ligger självklart på en helt annan nivå vilket gör att Hotell Skeppsholmen inte känns direkt prisvärt.