Oaxen Slip, Stockholm

Som Stockholms foodiekollektiv har väntat till i maj för då slog äntligen Oaxen Krog och Slip upp sina portar. Som rubriken ovan avslöjar började vi med ett besök på Slipen.
Till att börja med måste jag säga att Slipen känns som en klockren sommarrestaurang även om det säkert är trevligt där året runt. Det är verkligen schysst att sitta i lokalen med de höga fönstren och det marina temat.

Trots att det var vardag och att jag var ute i god tid med bokningen, så fanns det bara ett fåtal (och väldigt sena) platser kvar i restaurangen, så när vi dök upp i lokalen var vi helt klart bland de sista gästerna denna kväll.

Kvällen inleddes med att vår servitör kom förbi och småsnackade och på allvar kändes intresserade av oss som gäster trots en helt full restaurang, imponerande. Någon minut senare kom han in med brödkorgen som enligt honom är samma bröd som har serverats på Oaxen sedan de startade (eller receptet är väl samma, brödet verkade nybakat…).  Brödet var ok utan att på något sätt vara speciellt (vad är det för fel på en rykande nybakad lavain…).

Till förrätt valde jag blåmusselkräm, tunt skuret (rått) innanlår, friterad och picklad lök. Gott även om smakerna var väl tama, här kunde de ha tryckt på lite mer, men visst var det en bra inledning.

S valde istället att beställa två små rätter från snacksmenyn, nämligen surdegskroketter med rökt fisk och romsås samt hackat ägg med stenbitsrom, dijon, crème fraiche och Dahlgrens tunnbröd och det gjorde hon helt rätt i, båda rätterna var stålande goda.

 

På slipen väljer man proteinkälla och sedan tillbehör och är man själ osäker på vad som fungerar tillsammans så får man så klart hjälp av servicen.

Jag valde den ugnsgrillade makrillen som serverades med hel med huvudet och en grillad citron, samt det valda tillbehöret krämbakat ägg, rapsmajjo, mangold och smörstekt kavring.  Det var helt enkelt strålande gott och får högsta betyg i den rustik eleganta skolan.

 

S höll sig också i havet och valde ugnsgrillad kungskrabbs arm, samt rostade jordärtskockor med skal och rökt majjo. S var även hon mycket nöjd, även om jag minsann tyckte att hon sneglade en del på mitt krämbakade ägg.

 

Två rätter avklarade och denna kväll tog det stopp här, mest på grund av att klockan var så pass mycket.  Nästa gång ska vi se till att boka tidigare så att vi har gott om tid på oss att kalasa på desserterna som även de lät mycket goda.

Jag ser Slipen som en tydlig konkurrent till The Flying Elk. Båda är hyfsat enkla men ändå ambitiösa och rustika bakfickor till två storsatsande fine dining-restauranger som slåss om att vara stadens främsta. När jag måste erkänna att vi lämnade Älgen med en lite känsla av antiklimax var det med en känsla av glädje vi lämnade Slipen och av att hit måste vi gå snart igen. Slipen var så bra som jag hade hoppats att Älgen skulle vara. Det enda negativa med Slipen är att man måste åka ut till Djurgården för att äta där, men å anda sidan gör ju den trevliga miljön en hel del för helheten.

Man kan ju inte annat än fundera på hur Krogen är, det måste bli ett besök där framöver för att se om Magnus Ek och co kan få de (ja, en är de nog inte nöjda med) efterlängtade stjärnorna. Det kanske är på Djurgården som Sveriges första trestjärning krog kommer att finnas, det känns faktiskt inte alls orimligt.

Jag måste avslutningsvis rekommendera ett besök på toaletterna med ljud från spårvagnen till Djurgården.