Flippin burgers, Stockholm

Så var det åter dags att besöka burgarklassikern Flippin Burgers. Så här nästan ett och ett havt år efter premiären ringlar köerna fortfarande sanslöst långa utanför den lilla lokalen på Kungsholmsstrand, vilket väl få anses unikt i Krogsverige.
Vid mitt senaste besök mumlade jag något om ”varför går inte folk 500 meter uppåt på Kungsholmen till AG:s där burgarna är bättre och där man slipper stå i kö”. När jag åter stod i den långa kön tänkte jag att det ändå på något sjukt sätt är värt att stå här. Så mycket folk som vill åt samma sak, en stol på Flippin och en burgare. Vi människor är ju flockdjur och värdet av att gå till Flippin ökar ju fler personer som vill åt de få platserna.

Kvällen inleddes med en IPA (vad annars) medan menyn navelskådades. Beslutet föll denna kväll på en Flippin, som betyder, dubbelburgare, ost och silverlök.

 

Burgaren var saftig och god, även om jag gärna hade sett att den kunde ha plockats bort från grillen någon minut tidigare. Brödet på Flippin rankar jag väldigt högt, kanske bäst i stan. Pommesen är även den bra. Jag var nyligen på Svenska Hamburgerköket och åt deras burgare och kan i jämförelse konstatera att Flippin är fler klasser bättre.

Flippin serverar en riktigt bra burgare till ett vettigt pris. Det måste vara svårt för min gamla kollega Jon (vi har tydligen jobbat på Ernst & Young samtidigt) att veta om han ska öppna filialer till succén Flippin. Om han gör det så skulle det ju finnas möjligheter att servera betydligt fler burgare på en kväll, men risken är ju påtaglig att hypen och att köerna därmed försvinner.

Onyx *, Budapest

Budapest kan stoltsera med två restauranger med stjärna i Guiden, nämligen Costes* och Onyx*.  När jag och S nyligen besökte den ungerska huvudstaden valde vi att besöka Onyx* som är en ”framficka” till världskända Café Gerbaud. Det talas vad jag vet inte om något ungersk matunder, men Onyx-kocken Tamás Széll kom på en 10:e plats i Bocus d´Or 2013 vilket verkligen inte är fy skam.
Vi togs emot högtidligt i den trevliga lokalen och väl inne visade det sig att det i princip bara var turister i restaurangen (går lokalbefolkningen till Costes måne?). Vi kunde också urskilja minst två sällskap till med svenskar.  Servicen talade nästan helt felfri engelska och de förklarade att det var dags att välja ett glas bubbel innan menyn kom fram. Somalierns förslag var antingen en Bollinger eller ett ungerskt kvalitetsbubbel (som han sålde in lite extra bra). Vi gick somaliern till viljes och inledde kvällen med ett glas av det ungerska bubblet och visst hade han rätt, det var ett riktigt bra vin.

Vi behövde knappast se på menyn innan vi bestämde oss för att gå för avsmakningsmenyn.

Sekunden efter att hovmästaren tagit vår beställning var det dags för brödkillen att visa sin imponerande brödservering.  Nedan ser ni bilden på allt bröd och jag skulle påstå att det var minst 15-20 sorter och till det serverades, smör, en grisrilette och en färskost. Brödet och tillbehören var riktigt bra.

Efter det följde två amisar med vattenmelontema, den första en blåmussla, paprika samt en vattenmelons consomé. Den andra var en vattenmelons carpaccio, getost och pinjenötter. Båda var goda, med carpaccion som knapp favorit.

 

Så då dags för kvällens första rätt från menyn. Tonfisk, lättstekt samt tatar med avokadocrème, paprikacrème och ananas. Råvaror av högsta kvalitet och riktigt gott.

Rätt numer två var kvällens grönsaksrätt, torkad och bakad morot, en kraftig morotscrème med kalvbuljong, poppat ris och maltsmulor.  Rätten kändes som en blinkning till det nordiska köket och var riktigt väl genomförd (även om den kanske känns lite 2009…).

Näst på tur var en hels strålande servering av absolut högsta klass nämligen vildfångad sea bass, hummer, rökt potatispuré och sabayon.  Fisken var helt perfekt tillagad och hela rätten var strålande välkomponerad.

Kvällens fjärde rätt var halstrad anklever, anklevercarpaccio, rödbeta och gröna äpplen och till detta en smörstekt brioch. En godkänd rätt även om jag gärna hade sett en högre sötma till den feta anklevern.

Nästa rätt, potatisgnocchi, mangalitza grisbacon och störkaviar. Åter en helt strålande bra rätt. Perfekt balans mellan den ganska feta såsen till gnocchin och sältan i grisköttet.

Kvällens varmrätt var näst på tur och här skilde sig min och S (som anser sig vara allergisk mot svamp) dito åt. Jag fick kryddstekt rådjurssadel, svamptoast, variation på lök samt en rådjurssky. Åter perfekt tillagat och en rätt av högsta klass.    

S hade däremot inte lika stor tur när hon fick trädkålsgrillad mangalitza karré och skuldra, variation på vårens bönor, marmelad samt dragon. Det är svårt att få till gris och i detta fall var köttet inte saftigt nog. Detta var utan jämförelse kvällens bottennapp.

Efter debaclet med grisen kom vår flinka servitör bärandes med en fördessert, bestående av ananas, en syrlig vaniljgrädde samt en isig gratineé på samma ananas. Fräscht och gott.

Trots att vi nu började bli trötta och sjukt mätta skulle vi få två desserter.

Den första var en jordgubbssorbet, jordgubbs gazpachio, myntagranitée samt sockerkakaskrutonger. Detta var en frisk, nästan syrlig dessert med en koncentrerad jordgubbsmak. Mycket gott.

Kvällens sista servering var även en av de absolut bästa, saltkola, yoghurtglass med vanilj, chokladganace, trofeeglass samt guld. Även om dessert var väl stor så var det omöjligt att inte äta upp den då den var strålande bra.

Avslutningsvis kom gottebordsvagnen in som bestod av drygt tio olika sorters konfekt. Vi orkade med två små bitar var och vi valde (båda) makaron, S valde en hallonmarshmallow och jag valde ett fantastiskt gott flarn med vaniljcrème.

I samband med att notan anlände till bordet fick den person som inte begärde in notan (dvs S…) en liten gåva att ta med hem. Tydligen var det så att alla utom den som fick notan fick med sig den här gåvan hem, nämligen en pistagemakaron samt en pistage och chokladpralin.

Jag måste säga att middagen på Onyx var långt över mina förväntningar och restaurangen skulle stå sig väl in konkurrensen i till exempel Stockholm. Vi var riktigt nöjda när vi lämnade restaurangen efter nästan fyra timmars ätande. Om ni har vägarna förbi Budapest så tveka inte att besöka Onyx.

Bock Biztro, Budapest

Vår (S och min) första kväll i Budapest spenderades på Bib gourmanden Bock Biztro. Restaurangen finns både på Buda och på Pestsidan, och det är den i Pest som har belönats med en Bib.
Restaurangen har ett stort fokus på ungerska viner och väggarna i restaurangen är prydd med vinflaskor som kan köpas med hem. I övrigt känns restaurangen som en fransk bistro. I det öppna köket lagar kockarna (väldigt låååångsamt och noggrant) delar av maten inför öppen ridå.

Jag inledde kvällen med ungersk lecso, dvs. ungrarnas svar på ratatouille med tunt skurna kryddiga korvar. Gott i all sin enkelhet.

S gick loss på tigerräkor (här är vi inte överdrivet pk…) med bakad potatis (!). Även det gott, men kändes snarare som en varmrätt än en förrätt.

Till varmrätt valde jag ugnsbakad lax, spenat och en smörig sås. En fullt godkänd varmrätt med bra råvaror som hanterats bra.

S fortsatte sin kväll med Kyckling paprikash (ja, så hette det) med cottage chees-dumplings. Även detta var gott utan att lyft till de kulinariska skyarna.

 

Efter två rätter kunde vi konstatera att det ungerska köket bjuder på tämligen rejäl och tung mat. Detta fick till följd att ingen av oss ens var i närheten att orka med en eller ens en halv dessert.   Bock Biztro serverar enkel, rejäl och god mat till en osedvanligt låg penning. Detta var en mätmässigt bra start på vår Budapestresa.

Långbro ute, Stockholm

Långbropark är en liten Stockholmsoas så man kan förstå varför Fredrik Eriksson valde att slå till när den gamla psyk-läkarvillan blev ledig.

Långbrovärdshus är en kvalitetsrestaurang som ligger och skvalpar lite i bakvattnet av Stockholms bästa krogar och brukar ligga några poäng bakom krogarna som bedöms som svenskmästarklass i White Guide.

Jag har varit och besökt värdshuset vid några tillfällen och varit riktigt nöjd så jag räknade med att jag åter skulle bli nöjd när jag och S satte oss på tuben mot Fruängen för att spendera en kväll på Långbro ute.

Då det var huggsexa om borden inledde vi med drygt en timma i baren och vad passar väl bättre än en Långbro sommarale i väntan på bordet?

När vi till sist fick plats på den härliga uteserveringen inledde kvällen med bröd och smör. Efter att ha smakat brödet dyker frågan upp vilket flygbolag som man köper sitt bröd ifrån på Långbro, för brödet smakar exakt som bröd brukar göra på ett flygplan och det är som alla vet inget toppbetyg.

Både jag och S valde helgrillad kyckling till huvudrätt och vi valde två tillbehör var från listan. I mitt fall coleslaw och klyftpotatis och S valde wasabimajjo och sallad med minimajs.

 

Kycklingen visade sig ha legat på grillen allt för länge och var bland det torraste jag har serverats på en restaurang. Om man jämför med kycklingen som serveras på Speceriet så är det svårt att förstå att det är samma djur. Detta var verkligen en flopp. Tillbehören var helt ok utan att på något sätt imponera.

Efter att ha ätit upp maten (vi var ju ändå hungriga) lämnade vi Långbropark med en bitter eftersmak, hur kan Stefan Eriksson och co (som ju verkligen kan mat) servera en så dålig kyckling? Om personalen hade serverat honom den hade han nog blivit chockad. Visst miljön är ju fantastisk i parken, men maten är inte en i närheten av att svara upp till de krav man kan ställa på en restaurang av den här kalibern.