Piren, Stockholm

Blogginlägg nummer två på temat stadens trevligare uteserveringar kommer ifrån Piren. När Piren öppnade för några år sedan i trevliga Kristinebergstrand var mottagandet från recensenterna minst sagt sval. Det är mycket på grund av detta som jag inte satt min fot där förrän nu.

Jag och grabbgänget styrde vår kosa till Piren en strålande fin kväll (troligtvis en av sommarens fem finaste kvällar) efter jobbet. Tack vare att två i sällskapet såg till att vara på plats tidigt fick vi ett supertrevligt bord med utsikt över vattnet. För gäster som kom några minuter senare var det väntan som gällde.

Vi firade så klart vårt bord med en och annan pitcher med öl innan vi gav oss i kast med menyerna. Mitt val föll på flanksteken som serverades med ölplanerade och friterade lök, rödvinssky och caesarsallad. Nu när jag tittar på menyn i efterhand anges det att flanksteken skulle väga 240 gram. Det var synd att jag inte läste det när jag blev serverad maten, för under lökringarna låg två små ynkliga bitar kött som vägde max hälften av vad som angavs. Självklart skulle jag ha påpekat detta för servitrisen, men då jag inte läste menyn tillräckligt noga och därmed inte visste köttmängden, var det svårt att påpeka detta. Bortsett från mängden kött (som så klart inte är något annat en ett stort skämt) var det bra tillagat och tillbehören var även de bra.

Trots den minimala portionen kött lämnade jag Piren hyggligt nöjd, fattas bara det när solen skiner och tempen letar sig över 25 sträcket. Handen på hjärtat, med Pirens läge räcker det gott att servera hygglig mat för att få en knökfull restaurang en kväll som den här.