Lilla ego, Stockholm

Höstens hetaste krogöppning? Utan tvekan är det Lilla Ego vi pratar om. Vad kan man annars räkna med när årets Kock Daniel Räms och 2008 år dito Tom Sjöstedt beslutade sig för att starta en krog tillsammans? Krogen ligger i våra gamla hoods på Västmannagatan där man efterträtt Bangkok Kitchen. Att krogen sedan har döps efter en ruskigt bra Kentlåt gör ju inte heller saken sämre.

En regnig lördag några få dagar efter öppningen var det dags för mig och S att styra kosan till den trevligt nyrenoverade lokalen. Med tanke på kunskapen i köket var förväntningarna minst sagt höga. Lokalen var i princip full när vi anlände och direkt möttes av Sjöstedt som hälsade oss välkomna och bakom det halvöppna köket kunde vi se Räms röra sig vant bland grytorna. Vi tar rygg på en vänlig servitör och får en meny i handen. Förutom de rätter som finns på menyn fanns det en rad varmrätter och desserter på väggen och vi är båda överens om att vi kan tänka oss att äta i princip allt.

 

Kvällen inleddes med en bit superfet, men god foccacia. Som saltjunkie hade de gärna fått ösa på betydligt mer salt på brödet, men det är ju jag.

Vi gick direkt på varmrätten som i mitt fall var Räms vinnarrätt i ÅK 2013 (fast god står det på menyn och jag gissar att det är Sjöstedt som varit framme…), pepparstekt dovhjortsadel, jordärtskockskräm, bakade jordärtskockar, champinjoner (råa och bakade) vinkokade smålökar samt en vinägersky. Detta var verkligen en helt strålande bra rätt. Köttet var höklassigt tillagat och alla tillbehör var perfekta. Denna rätt tog i min bok in Lilla Ego på Svensk mästarklasslistan (ja, jag vet att jag inte kan säga så efter endast en rätt…).

S valde ”riktig”korv smaksatt med citron och vitlök, saltbakad rotselleri, rotselleripuré, padrons, blekselleri och en senapssås. Till detta beställde hon även några drag av fattigmannatryffel. Även hon var minst sagt mycket nöjd med sin rätt och jag måste erkänna att jag förnöjd smaskade i mig en och annan bit av hennes mat.

När varmrätten var bortdukad glömdes vi lite bort av serveringspersonalen, men det gjorde inget då vi hade vin kvar och då det hela tiden händer saker omkring oss.

Sjöstedt, ja han verkar trivas som fisken i vattnet och snackade med samtliga sällskap flera gånger under kvällen vilket gjorde att man kände sig sedd som gäst.

När vi åter blev ihågkomna beställde vi dessert som i mitt fall bestod av äpple, äpple och äpple. Äppelband, någon form av fudge, pulveriserat smör och brynt smör samt nötter. Även detta var riktigt gott och jag tycker att rätten kändes väldigt mycket gamla Lux, vilket minsann är ett gott betyg. Ber om ursäkt att kortet blev så dåligt, men den mörka tallriken gjorde mitt fotojobb svårt.

Sa valde choklad, närmare bestämt, bakad choklad, hjortron, gräddfilsglass och en punchgrädde som hälldes över vid bordet. Även denna rätta var mästerlig! Strålande gott helt enkelt.

Vi lämnar Lilla Ego mätta och väldigt nöjda. Restaurangen bjuder på kvarterskrog 2.0 parat med nedtonad fine dining. Vi var båda överens om att detta mycket väl skulle kunna bli vår nya favoritrestaurang. Tack Räms, Sjöstedt och company för att ni fyller en lucka som finns i krogstockholm.

En liten kuriosa att avsluta med, på toaletten lågt det bland annat en gammal Okej-tidning med en ung Patrick Swayze på framsidan, i detaljerna finns helheten…

 

Le Chateaubriand, Paris

Le Chateaubriand är en märklig restaurang. Bistron rankas på 18:e plats i World’s 50 best-listan, men har ingen stjärna trots att Guiden inte snålar med den typen av utmärkelser i Paris. Inför besöket har jag undrat hur detta kan komma sig. Efter att ha läst en del recensioner och blogginlägg från foodies så förefaller chef Inaki Aizpitarte och hans team var tämligen ojämna i köket.

Efter att ha ringt restaurangen i cirka 40 minuter lyckades vi få ett av de hett eftertraktade borden.  

Lokalen är tämligen avskalad med vitmålade väggar och griffeltavlor.

 

Det var tydligt att vi inte var de enda utlänningarna i lokalen, jag skulle till och med våga påstå att majoriteten var amerikaner. Vi fick ett bord i hörnet med insyn i köket där kockarna jobbade i rasande tempo.

På Le Chateaubriand finns det inga valmöjligheter, utan det finns en meny för 60 Euro (!) och det är bara att låta kockarna dra igång det hela, för visst blev det åka av…  

Först serverades vi gougères av gruyère som var riktigt goda.

 

Näst på tur en strålande god ceiviche med makrill som smakade friskt av citrus.

Brödet, var ett gott men tämligen osaltat surdegsbröd.

 

Friterade miniräkor, med hallonpulver. Låter lite märkligt, men kombinationen var väldigt bra.

 

Här fortsätter amisaran att serveras i ett rasande tempo och härnäst serverades vi ljummet ostron, kinakål och röda vinbär i en fantastiskt god buljong med smak av salt och hav.

 

Efter det fick vi en liten skål buljong (avkok snarare)på rotselleri med en kaffeböna i, ytterst märkligt och inte särskilt gott.

 

Kvällens först rätt var smörstekt pulpo, bläck från den samma, nudlar på rotselleri, fruktkött från en sötad grapefrukt. Detta var en helt fantastisk rätt. Pulpon var den godaste bläckfisk jag ätit och smakerna var helt perfekt avvägda. Tveklöst en rätt av yttersta klass.

 

Några få minuters väntan och så har vi nästa rätt framför oss, nämligen guldbraxen, chili, bondbönor, vete, sesamfrön samt rucolasallad. Fisken var perfekt tillagad, men tillbehören spretade något. Jag förstår vad köket vill göra med den här rätten, men de kommer inte riktigt i mål.

 

Nästa rätt var kvällens varmrätt, biff (rare), svart trumpetsvamp, potatischips och sallad. På förhand lät inte rätten så speciell, men oj vad fel jag hade. Detta var grymt gott i all sin enkelhet. Jag tror aldrig att ätit en bättre och mer smakrik biff.  

 

Dessert nummer ett verkar vara en signaturrätt för restaurangen, nämligen en version av Tocino del Cielo som är en typ av flarn. Aizpitartes tolkningen av desserten består av maräng, smördeg och en sötad konfiterad äggula på toppen som smakade lite bränt. En riktigt god dessert.

 

Kvällens andra dessert kom in direkt efter den första och bestod av persika (inlagd i sockerlag), mjölksnö och en osötad vaniljsås. Här förstår jag inte ett dugg, desserten var varken intressant eller god.

 

Istället för lite trevliga praliner, macarons eller marshmallows serverades vi fikon med lakritsströssel till kaffet. Konstigt, men fikonen var goda.

 

När vi lämnar Le Chateaubriand har kön utanför växt sig lång och folk kastar lystna blickar på sällskapet som fick vårt bord.

En middag här går verkligen undan och man bjuds på lite av en berg- och dalbana. Jag tror att vi hade tur den här kvällen med få dalar, som jag ser det var det bara rotselleriavkoket (eller buljongen som restaurangen säkert hellre kallar det) och den sista desserten som får klassas om dalar. I övrigt var topparna tämligen höga med pulpon, biffen och ostronet som kvällens stora höjdpunkter.

Jag kommer med största sannolikhet komma tillbaka till Le Chateaubriand nästa gång jag är i Paris. Jag har sällan ätit en mer prisvärd måltid. Värt att notera är även att personalen var otroligt avslappnad och trevlig vilket ytterligare förhöjde vår kväll.

 

Mathias Dahlgren Matbaren *, Stockholm

Om man vill äta lyxlunch i Stockholm finns knappast något bättre ställe att styra kosan till än Mathias Dahlgrens Matbaren.

Denna dag skulle visst S fira min födelsedag och jag var ju inte direkt svårövertalad.

Så här såg menyn ut den här dagen utöver rätterna på expresslunchen.

Chef Dahlgren var själv ovanligt aktiv i restaurangen denna lunch och han verkade känna i princip hälften av sällskapen som var här den här dagen. Som vanligt såg den store kocken ut att trivas som fisken i vattnet när han just befinner sig i Matbaren.

Dagen till ära gick vi båda på en av rätterna på expresslunchen, nämligen den öppna burgaren på fjällnära ko, med friterad potatis, comtécrème och kapris. Burgaren var föga förvånande mycket god och framförallt karpisen lyfte rätten till höga höjder.

Vi nöjde oss med en varm mellanrätt denna dag och gick över på dessertmenyn.

Jag valde en tämligen ny rätt, bakad ostkaka, levain, havtornssorbet, myntasorbet. Desserten var en riktig fullträff. Kombinationen av havtorn, mynta och ostkakan var klockren.

S tog den vanliga vägen förbi Bolivia och en bakade chokladen (skulle gissa på 20 gånger) och hon var lika nöjd som vanligt.

Traditionsenligt avslutades måltiden med Madeleiner och jordnötsnougat, kommentarer överflödiga!

Matbaren var lika bra som vanligt och det kommer att bli fler luncher här framöver så klart. Jag kan verkligen förstå att Dahlgren trivs i Matbaren, för det gör verkligen vi med.

Prime Burger, Stockholm

Ännu en AW med grabbarna, var ska man då gå? Jo till Prime Burger så klart. På PB serveras burgare och amerikanskt öl.

Kvällen inleddes med en alkoholstark IPA, Raiging Bitch från Flying dog och lite lökringar. Lökringarna var väl helt ok utan att vara speciella på något sätt.

I burgarmenyn gick jag loss på en cheesburgare med bacon och strips. Burgaren var lite väl stekt för min smak men var förvånade saftig med tanke på det. Sedan var den väldigt salt, vilket jag absolut inte har något emot, men för de flesta andra tror jag att sältan var väl hög. Brödet var, bilden till trots, riktigt luftig och gott, men hade gärna fått serveras lite varmare.

Pommesen var inte i toppklass direkt utan kändes som att de kunde har serverats på vilket hak som helst. Till detta en Founders All day IPA.

 

När vi skulle ta in notan dök vår trevliga servitris med en treat, nämligen en strålande god äppelpaj- milkshake.

PB serverar en bra burgare, även om de inte tillhör de allra bästa så är de med i skiktet just under. Den kvällen vi var där var det ganska dåligt med gäster vilket är synd med tanke på den prisvärdheten som erbjuds. Är kön för lång till Flippin och är det fullt på AG:s, varför inte styra kosan till PB?

 

 

Pocket, Stockholm

Ombytlige Pontus Frithiof gjorde om sin (floppande?) skaldjursbar till en trendriktig bistro i lågprissegmentet och fick finfina recensioner av krogkritikerna. Innan ett Dramatenbesök gjorde vi ett snabbt pitstop på den hyfsat nyöppnade krogen.

När man sätter sig till bords möts man av detta lilla kitt, servett, bestick och grissini. Personligen hade jag mycket hellre sett en brödkorg, men detta är ju ett bra sätt att bygga ett budgetkoncept på.

Då tiden för middagen var tämligen knapp gick vi direkt på varmrätterna. Jag valde oxkind bourguignon och S valde Pockets bouillabaisse.

Min oxkind var ett kompakt stycke kött som ändå var mört och serverades med steklök, sidfläsk och en mustig rödvinssås (så klart eftersom det var en bourguignon). En riktigt god rätt.

S fick det inte lika roligt då hennes fisksoppa inte var varm. Dock ordnade servitrisen en ny soppa snabbt och lätt och så var ordningen återställd. Soppan serverades med rouille och en bit rostat bröd. En riktigt vällagad rätt.

När det sedan var dags för desserten valde jag de kryddbakade äpplena med russin, mandelmassa och vaniljsås. Allt serverades i en burk, vilket verkade vara grejen med desserterna på Pocket. Kryddningen av äpplena gjorde att desserten smakade härligt av jul och höst på en och samma gång.

S valde lingonpäron som serverades (i en burk) med nougatsmetana och även denna dessert föll till belåtenhet dock hade S gärna fått lite mer av den grymt goda smetanan.

Tempot på en middag på Pocket är ganska högt vilket säkert passar merparten av klientelet som besöker restaurangen. Det känns som de flesta som var där denna kväll stannade till här för att sedan gå vidare till en annan aktivitet. Maten på Pocket är sympatiskt prissatt och det finns plats för flera krogar med kvalitetstänk som serverar en varmrätt under 200 i Huvudstaden. Jag kommer definitivt komma tillbaka till Pocket vdi andra tillfällen när man bara vill ha en varmrätt (och varför inte en dessert med för den delen) för att sedan gå vidare ut i Stockholmskvällen.

Läste förövrigt att ett nytt koncept var på gång i matsalen också vilket utifrån Frithiofs track record känns föga förvånande. Det får nog bli ett besök även där framöver för det var ganska länge sedan jag var där.

Lunch på Rolfs kök, Stockholm

En solig höstdag styrde S och jag kosan mot Rolfs kök för ett lunchbesök. Jag har ju tidigare vid ett flertal tillfällen varit på Roffes på kvällen men trots sju år i huvudstaden har jag aldrig ätit lunch där. Inte en dag för sent vad det då dags för någon vecka sedan.

Roffes brödpinne stod på bordet då vi anlände (osäkert om det är samma som serveras på kvällarna). Gott i vilket fall som helst.

Som förrätt till dagens lunch serveras alltid en soppa. Denna dag var det en len och gräddig blomkålssoppa som kom in från köket. Lagom stor portion för att vara en förrättssoppa till lunch och en bra inledning på måltiden.

Vi var båda sugan på kött idag och då fick det bli oxbringa, rotfruktsstomp med rödvinssås. Gröna bönor och sojabönor tillsammans med det möra köttet och smakrika vinsåsen gjorde rätten till en riktig bra lunch.

 

För 135 kr måste det här vara en av de mer prisvärda luncherna i innerstaden. Efter lunchen kunde vi båda konstatera att hit måste vi gå snart igen!

Aamanns, Köpenhamn

Inför Köpenhamsbesöket gjorde jag en liten undersökning var man kan äta goda smörrebröd och hittade då Aamanns. Aamanns ska enligt hemsidan servera de klassiska smörrebröden med en modern tvist. Vi bestämde genast att intaga resans första lunch här.

Servitrisen rekommenderade 2-3 bröd var till lunch. S och jag bestämde oss för att dela på tre till att börja med.

Första smörrebrödet som vi började med var toppat med rostbiff, rostad lök, rotfruktsremulad, pepparrot och färsk körvel. En bra start med klassiska smaker. Dock kunde pepparroten fått en mer framträdande roll.

Smörrebröd nummer två innehöll kokt skinka, färska bönor, bönskum, syltade morrötter och senapskräm. Ytterligare ett riktigt gott smörrebröd som serverades på det hembakade rågbrödet.

Bröd nummer tre var ett vegetariskt alternativ med potatis, ostcreme, syltade gurkor, körvel och rågsmulor. Överraskande gott och kändes som det mest nyskapande smörrebrödet av de tre vi hade på tallriken framför oss.

Vi kände oss inte riktigt mätta och beslutade oss för att beställa ytterligare ett smörrebröd och vi fortsatte på den inslagna, vegetariska vägen. Färsk getostcreme med körvel, dragon och andra örter toppat med rödlök. Gott, även om själva cremen gärna fått smaka mer av själva getosten.

Smörrebröden sköljdes ner med en ekologisk humle, vad annars vad skulle kunna passa bättre?

 

Grönbech & Churchill *, Köpenhamn

Stjärnkrog nummer två på Köpenhamnsresan gick till Grönbech & Churchill. Restaurangen ligger en halvtrappa ner i ett vad som förefaller vara ett tämligen fint område i staden. Lokalen var verkligen supervit och nordiskt avskald som sig bör.

När vi satte oss till bords fanns det en liten skål med spiskumminkryddade mandlar som vi snaskade på medan vi sippade på ett glas champagne.

På G&C finns det två fyra-rättersmenyer att välja på, spännande nog döpta till meny Grönbech och meny Churchill.

Första brödserveringen av tre var en (sjukt kladdig) brioch med anis, kummin och havssalt som serverades med yoghurt och olivoljesmör. Brödet var mer konstigt än gott och framförallt hade det inte skadat med en våtservett att torka av sina fingrar med.

Första rätten bestod av marulk, kronärtskocka, päron, sallad och en vinägrett. En hyfsad inledning som dock inte smakade så mycket.

Nästa brödservering bestod av samma brioch, men denna gång kryddad med spiskummin (igen…) och polenta och var riktigt god.

Rätt nummer två var en selleri-consommé, med selleri, dumplings med kastanj och citron. Consommén var väldigt god och kombinationen koncentrerad selleri, kastanj och citron var strålande.

Nästan brödservering var ett ljummet surdegsbröd och var så klart gott.

Kvällens varmrätt var gräsand, mangold, spenat och krämiga valnötter. Anden var perfekt tillagad och rätten var välkomponerad och god.

Desserten bestod av juice av katrinplommon med lakritsrot, vitchoklad, plommonglass samt ett grönt inkokt plommon med fänkål. En fullt godkänd dessert men jag förstår inte serveringen av det inkokta plommonet.

Slutligen serverades vi lite kaffegodis som ikväll bestod av vita chokladrullar, mjölkchokladkrisp och chokladfudge. En värdig avslutning på ytterligare en trevlig kväll i den danska huvudstaden. 

Grönbech og Churchill levererade en bra kväll utan att helt nå upp till den där allra högsta gastronomiska nivå. Jag måste ärligt säga att jag hade något högre förväntningar på krogen än vad de lyckades leverera denna kväll men visst håller de en relativt hög klass.