Gulddraken 2012, del 2

Så var det då avgjort, årets gulddrakar (ska det vara 2012 eller 2013) har fått sina ägare. Jag säger bara en sak, allt är förlåtet. Äntligen har DN fattat vilka krogar som förtjänar sina drakar.

Frantzén/Lindeberg fick sin på förhand given gulddrake, stort grattis och såklart välförtjänt. De lyckades dubbla sin drakskörd sedan AA Gill även gav dem sin gästdrake (kul jobb han har den där Gill).

I kategorin mellan var det Ekstedt som drog det lägsta strået (så klar att de vinner när de är en lyxkrog som tävla med mellanklasskrogar). I jämförelse med övriga restauranger var detta pris som att stjäla godis från ett barn.

Om vi raskt hoppar över till Budget så sopade Gastrologiks bakficka Speceriet golvet med övriga deltagare. Vinsten var naturligtvis helt rättvis och föga otippad.

Årets fynd plockades hem av Esperantos halvavinpaket. Jag har vid ett tillfälle utnyttjat detta halva vinpaket och var mycket nöjd med resultatet.

Vi kan konstatera att efter att jag nästan hade fel i alla mina gissningar förra året, så kontrade jag och plockade fyra av fyra rätt detta år. Bra gjort DN, i år vann rätt krogar.

 Men barpriset då undrar ni? Vem bryr sig? Tjoget vann tydligen. Jaha, det var ju kul för dem…

Gulddraken 2012

Så var det då åter dags för årets gulddrake. Jag är väl egentligen inget större fan av just detta pris, men likväl jag kan ju inte hålla mig ifrån att skriva om spektaklet.
Som vanligt delas draken ut till den (enligt DN) bästa krogen i tre kategorier budget, mellan och lyx. Det delas även ut drakar till i kategorierna bar och fynd men det känns definitivt sekundärt.

Följande krogar är nominerade i respektive kategori.

Budget

Boqueria, kul och lite oväntat. Restaurangen levererar utan tvekan Stockholms bästa tapas, även om det är en hyfsat enkel match att vinna över stadens tapashak så är det alltid en bragd att vara bäst i klassen.

Speceriet, Gastrologiks syster från landet (eller var det kusin man brukar säga?) är en given vinnare i kategorin. Speceriet är ett sådant ställe som man skulle döda för att ha som kvarterskrog. På Sepceriet finns ett ytterst kompetent kök, intressant meny och till fantastiskt bra priser, en given vinnare helt enkelt.

 Tradition, en restaurang som jag dessvärre inte ännu har fått tillfälle att besöka, men som naturligtvis finns på listan för kommande restauranger att besöka i år.

Vän av ordning ställer sig naturligtvis frågan, saknas någon? Jag vill gärna framhålla Råkultur som givetvis skulle ha funnits med.

Mellanklass

Bar Nombre, ännu ett etablissemang som Matnerden har missat (nåja i vart fall inte besökt). Har inga egentliga åsikter om stället, men jag kan inte säga att jag hittills har känt något behov av att besöka, men det kanske ändras nu.

Chez Betty, förr årets vinnare är åter aktuell vilket är kul. Jag var mycket nöjd vid mitt besök hos dem senast.

Ekstedt, som jag å det bestämdaste vill ifrågasätta klassificeringen av restaurangen som mellanklass då jag tycker att det utan tvekan rör sig om en krog i lyxklassen. 850 pix för femrätter och 650 för tre är ta mig tusan inte mellanklass. Det råder dock ingen tvekan om att Ekstedt är överlägsen sina motståndare så draken hamnar såklart i Niklas och Gustavs elfria kök.

Här tycker jag som sagt inte att Ekstedt hör hemma, så bort med dem och in med Volt som enligt mig bör vara på gränsen för att anses vara mellanklass och därmed vara prisets rättmätiga vinnare.

Lyx

Esperanto, härligt att Sayan och hans gäng får lite uppmärksamhet, det förtjänar de verkligen. Enligt mig är de utan tvekan den restaurang som är närmast två stjärnor i Sverige.

Frantzén/Lindeberg, Sveriges klart mest lysande stjärna på den gastronomiska himmelen. En given vinnare allt annat vore ett skämt (hmmm, sa jag inte det förra året också?).

Gastrologik, förra årets vinnare är åter med i toppen. Om jag ska vara helt ärlig (och det ska jag naturligtvis vara) så tycker jag verkligen inte att de hör hemma här. Missförstå mig nu rätt, Gastrologik är helt klart en huvudstadens bästa restauranger, men man kan inte bortse ifrån Mathias Dahlgens Matsalen, det är omöjligt. Kunde man nominera fyra restauranger så skulle Gastrologik kanske kunna vara aktuell, men inte som det ser ut nu.

Självklart skulle Gastrologik bytas ut mot MD:s Matsalen, skärpning DN!

 

Sammafattningsvis så har vi följande vinnare, Speceriet (allt annat vore naturligtvis helt orimligt), Ekstedt  utan tvekan bäst) och Frantzén/Lindeberg (kommentarer överflödiga). Övriga priser bryr jag min inte om, men anser att fyndet måste kammas hem av Esperanto.

Krogveckan 2013

När januari övergår till februari och ytterligare 13 dagar framöver kommer 2013 års krogvecka att pågå. Förra året skrev jag att det saknades ambitiösa krogar i krogveckan och denna gång verkar gudarna ha hörsammat mina böner för 2013 är kanske den bästa krogveckan någonsin.

Detta år har ett antal krogar i det övre segmentet tillkommit som exempelvis Jonas (mat och vinbar förvisso men ändå), Caina, 19 glas och Långbro värdshus, riktigt kul. Att få äta en två-rätters middag till det facila priset om 200 riksdaler på så pass välrenommerade krogar måste ses som ett fynd.

Följande etablissemang föräras ett besök av Matnerden under veckan (som ju egentligen nästan är två veckor). Ett återbesök på Pontus och 19 glas är inbokade. En utflykt till Långbro värdshus likaså. Samtliga tre restauranger har besökts förut (tidigare än Nerdens bloggs födelse och har således inte dokumenterats) med varierande omdömen. Vidare kommer hotell Nobis restaurang Caina att preimärprovas.

Detaljerade rapporter utlovas så håll er uppdaterade.

Taverna Brillo, Stockholm

Sen middag med S på nyöppande Taverna Brillo. Matnerden är normalt inte så kändisintresserad, men denna kväll spanar jag frenetiskt runt i lokalen för samtidig som oss är Filip och Fredrik, Bingo Rimér, Hanna Graaf (eller var det syrran?), Camilla Läckberg, Katrina Janusch och sist men inte minst Erik Lallerstedt där. Det känns lite som man är i händelsernas centrum när man är i lokalen.

Taverna Brillo har ett italienskt koncept men lokalen påminner lite om Sture Hof så det känns även lite franskt.

Lokalen är fylld till bristningsgränsen och stämningen är på topp, så jag måste säga att magkänslan var att det kunde bli en lyckad middag. Vi beslutade oss för att hoppa över förrätten och gå direkt på varmrätterna. I mitt fall rödvinsbrässerad oxkind, svamp, tryffelsabayonne tillsammans med potatisgnocchi. S valde ört och fänkålsfylld grissida med en potatis och fänkålsgratäng.

Som sig bör inleddes måltiden en korg med bröd och en flaska olivolja av hyfsad kvalitet. Brödet var tämligen mediokert och jag orkade inte ens ta fram iPhonen för att ta kort.

Vår unga (i princip alla var sjukt unga) servitris kom till bordet med två tallrikar varpå hon utbrister, ”kan ni FLYTTA på era småtallrikar”, trevligt. När min mat placerades framför mig trodde jag att köket skämtade med mig, vad tusan har hänt, råkade servicen tappa den på vägen? Jag har sällan sett en mindre tilltalande tallrik. Sabayonnen har separerat sig och består av en del fett och en del torrt segt klet. Oxkinden var helt ok, men resten var bara sorgligt. Sedan måste poängteras att maten var fruktanvärt salt. Ja vad finns mer att säga om maten? Inte ett dugg, ibland säger en bild än ett långt blogginlägg.

S hade något bättre tur med sin fläsksida som såg helt ok ut och smaken var nästan godkänd. Potatisgratängen med fänkål var enligt S en hyfsat lyckad kombination.

Servitrisen frågar om sedan om vi vill se dessertlistan och med tanke på varmrätten så blev svaret givetvis nekande. Våra smaklökar hade helt klart fått nog av Brillo.

Vi hade lite svårt att hålla oss för skratt när vi har ätit klart, hur är det möjligt att Aftonbladet ger detta hak fyra av fem? Efter att har varit på Brillo funderar man ju på om de verkligen ska hålla på med krogrecensioner?

På vägen ut hör vi Lallerstedt berömma maten inför en bekant. Antigen skojar han eller så har han helt tappat greppet om vad som är bra mat, vi kommer att tänka oss för både en och två gånger innan vi besöker Gondolen igen.

När vi står och väntar på bussen tränger sig den salta maten på och törsten är minsta sagt påtaglig. Vi är båda överens om att vi varken kommer att sätt vår for på Brillo fler gånger eller att vi kommer att rekommendera restaurangen för en enda levande själ.

Svartengrens, Stockholm

Svartengrens i Vasastan är en av mina absoluta köttfavoriter i huvudstaden. Det var nyligen åter dags för ett besök på Tulegatan 24. Denna gång var vi hos ”Svarten” en måndagskväll och lokalen var väl fylld till tre fjärdedelar av allt från AW-gäng till barnfamiljer och par, vilket gav en skön inramning.

Kvällen inleddes med en (ful son stryk) korg med vörtbröd och ett knäcke, helt ok, men man borde leverera bättre.

Från kvällens köttmeny valde jag en denna gång en välhängd rostbiff, med pommes, bea och sallad. Som vanligt var köttet sagolikt gott, och helt perfekt tillagat, strålande.

Efter middagen satt jag och funderade på om ”Svarten” eller AG:s är bäst på kött, för att kunna avgöra denna strid måste det snart bli ett nytt besök på AG:s inom en snar framtid. Det är ett tufft jobb att vara Matnerd, men någon måste ju göra det…

AG:s, Stockholm

Krögaren bakom såväl Rolfs Kök som AG:s, Johan Jureskog gav foodiekulturen en ordentlig känga i DN för drygt ett och ett halvt år sedan. Han gick så långt att han sa att han inte ville ha matbloggare på sina restauranger. Jag vet inte om han har ändrat ståndpunkt i frågan, men oavsett om Jureskog uppskattar detta eller ej, här kommer ytterligare ett blogginlägg om AG:s.

Detta är mitt tredje besök på AG:s och så här en torsdagskväll två år efter nyöppningen är både restaurangen och baren fylld till sista plats. Den här kvällen hade vi riktat in oss på att återigen äta vad allmänt anses vara Stockholms och därmed Sveriges bästa burgare. När man som vi är ute efter burgare finns det två olika versioner att välja på, standard och på ”Jureskogs vis” extra allt. Denna kväll föll mitt val på en ”extra allt”.

Varje middag (i vart fall de tre gånger jag varit där) inleds med AG:s grillade surdegsbröd och lardocrème, mycket gott.

När vi hade kalasat färdigt på brödet kom vår servitris med våra burgare ackompanjerad av välfriterade pommes, en dijon- och en tomatsås. Burgaren var sanslöst saftig och god och extra allt innebar rejält med ost och bacon. Detta är enligt mig Stockholms klart bästa burgare, strålande. Det enda lilla minustecknet är att brödet var lite väl svampigt (säkert en följd av att burgaren är så saftig men det upplevde jag inte förra gången jag åt burgare på AG:s).

Jag måste säga att jag är väldigt förtjust i AG:s som restaurang, det känns fortfarande lite som man trodde att New York var innan man själv besökte det stora äpplet för första gången. Här tar man sitt kött på största allvar och servisen är snabb och trevligt. Restauragen kan absolut bli ett av mina absoluta favoritställen i staden, även om vi inte är riktigt där än. Så oavsett vad Jureskog tycker om mitt bloggande så kommer jag helt klart att skriva fler inlägg om köttemplet på Kungsholmen.

Bokslut 2012

Så där ja, då var det dags att sammanfatta 2012. Jag kommer här skriva om de tio bästa rätterna som jag ätit under året. Jag presenterar dem utan inbördes ordning utan jag har istället valt att placera dem i datumordning.

Joel Robuchon L´Atelier**, London

Trots att jag inte var dirket imponerad av besöket som helhet på L´Atelier (de har ju faktiskt **) så var förrätten äggcocotte, med hela svampar, svampskum samt persiljeemulsion helt strålande.

 

Ekstedt, Stockholm

Otterberg och co levererade understundom i absolut världsklass nämligen skorstensrökt hummerstjärt, röktorkade vikentomater, crème på rå hummer, mandel och en smörsky. En otroligt bra rätt.

MD Matbaren*, Stockholm

Ni som läst min blogg vet hur svag jag är för MDs Matbaren* bland det bästa som serverades i år var sashimi på salmalax, forellrom, wasabi, ingefära och sjökorall.

Emun*, Tokyo

Årets bästa grönsaksrätt fick vi på den franska krogen Emun* i Tokyo. Rätten bestod av ett stort antal grönsaker i olika texturer rått, torkat, kokt, konfiterat, tempurafriterat och ugnsbakat. Till detta serverades en sanslöst god crème på blomkål och en liten skvätt olivolja. Fantastiskt gott.

 

Suzunari * Tokyo

Sashimi på tonfisk av sanslöst hög kvalitet. Årets bästa fiskrätt utan konkurrens. Den serverades tillsammans med en sojabaserad sås och fint rivna grönsaker. Kocken hade på morgonen varit på Tokyos stora fiskmarkand och plockat de bästa fiskarna och man kan konstatera att han valde rätt.

Volt, Stockholm
Det bästa jag ätit på Volt var nypotatis, löjrom, gräddfil och torkade tomater. Detta är Volt när de är som bäst.

 

Innocenti Evasioni * Milano,

Detta var väl på det hela taget en helt ok middag, inte mer, men en rätt var strålande nämligen foie gras, körsbär och stekt brioch med mandel.

MDs Matbaren*, Stockholm

Så var det dags igen, Matbaren levererade åter en högklassik rätt, Min andra och denna kväll sista rätt var ångad lättrökt röding, sardell, citron, grönkål, sidfläsk samt smörig burre blance.

Lux*, Stockholm
Det blev åter en tur till Lux och där serverades vi en en regnbågslax som hade bakats i smör på låg temp, trädgårdsfänkål, havskräfta, krassekapslar och syltade fläderbär. En helt strålande rätt helt enkelt.

Lux*, Stockholm

Årets bästa dessert får ändå anses ha serverats på Lux, en sorbet på havtorn, karamelliserade äpplen, rostat sötbröd samt snöägg.

Bubblare, Gauthier*, London

Stackars Gauthier tappade sin stjärna i senaste guiden, men en sak är säker, det berodde inte på rätten stekt anklever med äpple, kronärtskocka med en vinäger- och portvinsreduktion.

 

2012 var ett hyfsat matår för min del. Jag har haft ett antal riktigt bra resaurangbesök även om både 2011 och 2010 var betydligt bättre. Det beror inte på att maten har blivit sämre, snarare tvärtom utan att jag inte har ätit på så många toppkrogar detta år.

Under 2013 är det framförallt tre nyöppningar som kommer att bli mycket spännande Oaxens återkomst, Frantzén/Lindebergs The flying Elk, samt att Farang startar upp en filial i Stockholm. Dessa tre restauranger tillsammans med några resor borde kunna göra 2013 till ett strålande år här på bloggen. På återseende.