Mina gamla
barndomsvänner var på besök en lördagkväll i huvudstaden och vad passar bättre
än att ta dem till Djuret? Vid vårt besök var det kossa från Svartådalen på
menyn med vintemat Super Tuscans.
Efter att ha
studerat menyn ingående föll vårt val på husets trerättersmeny, meny
bourgeoisie. Kvällen inleddes med en Mikkeller och bröd, grisrilett och smör, gott
förstås.
Förrätten
för kvällen bestod av en råbiff på kossans (no shit) innanlår med persilja och scharlotten,
dijonsenapscrème, jättekapris, friterad rödbeta, vattenkrasse och saltgurka.
Råbiffen var strålande och tillbehören var bra en lyckad förrätt helt enkelt.
Efter lite
vinsippande kom servitören för kvällen in med varmrätten som bestod av
rostbiffen, crème på rostad Karl-Johan, smörstekta kantareller, spetskål, persiljerot
och en rödvinssås. Här snackar vi en rustik och ordentlig varmrätt, men ändå
med en del finess. Rostbiffen kan ibland bjuda på väl mycket tuggmotstånd och
så var även fallet denna kväll, men visst var det gott.
Till dessert
serverades vi en klassiker på Djurets sätt, nämligen tarte au chocolat,
polkaglass, mintkokta päron och hasselnötter. Det är inte första gången jag
äter tarte au chocolat här, men denna version var minst lika god som tidigare.
Kvällens
vin.
Det Djuret
lyckas med är att förmedla en känsla av fest, en form av flykt från vardagen
som få restauranger i samma prisklass lyckas med. Man måste också gilla
restaurangens koncept med ett djur i taget som fortfarande efter några år på
nacken känns väldigt fräscht. Efter den här kvällen har jag blivit än mer sugen
på att testa Pubologis 3.0-satsning.
Vad gör man
efter en kväll på Djuret då, undrar en vän av ordning. Jo då går man ju så
klart till Tweedbaren och dricker sprit. På den här bilden avnjuts (nåja) en
glas spritig negroni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar