Volt säsongsavslutning, Stockholm

Det var dryg ett halvår sedan jag senast satte min fot på den lilla gastrobistron på Östermalm http://www.matnerden.blogspot.se/2011/12/restaurang-volt-stockholm.html, men på säsongens sista kväll var det åter dags.

Den rustika lokalen var i princip helt full när vi (jag och S så klart) kom dit och denna julikväll visade det sig att det var väldigt många utländska besökare på plats. Om det beror på att stockholmarna redan hade flytt staden eller om Volt har fått bra betyg i en reseguide låter jag vara osagt.

Vid vårt senaste besök var servisen lite haltande inledningsvis, men denna kväll inleddes på bästa sätt där vi fick en kort dragning av menyn och sedan fick lagom med betänketid innan vi bestämde oss. Vi hade redan innan bestämt oss för 6-rättermenyn, men igen av oss var tillräckligt hungriga (vilket är ovanligt) den här kvällen så vi gick på 4-rättersmyn med dryckespaketet. Menyn bestod av två förrätter, en varmrätt och en dessert.

Kvällen inleddes med att kocken och delägaren Simon Carlsson dök upp vid bordet med två amuser vad härligt det var ju det jag efterfrågade vid vårt senaste besök). Den första var en liten men naggande god morot med malt och en kräm på råräka, härligt somrigt. Tallrik nummer två bestod av solmogna (då menar jag solmogna, det var nästan så att min gom svullande upp så stark var tomatsmaken) tomater med färskost. Gott och trevligt.

Näst på tur var Volts grymt goda bröd som denna gång serverades rykande hett med en färskost med gräslök och så förstås nykärnat smör från Vallmobacken.

Innan vi riktig hann kalasa på brödet kom vår servitör in med kvällens första rätt, broccoli, ostron, strandkål och vitlök. Gott och fräscht. Av någon anledning lyckades jag inte få till ett kort av maten, men den var grön och förstås riktigt snygg.

Näst på tur var nypotatis, löjrom, gräddfil och torkade tomater. Här visar Volt upp sin allra bästa sida för här serveras en fantastiskt god rätt, kanske de bästa jag ätit på Volt och helt i min smak.

Kvällens varmrätt var biff, rödbetor i olika strukturer, buskkrasse och brynt smör. Vid mitt förra besök höjde jag varmrätten till skyarna och även om man kanske inte nådde upp till samma höjder så var även den här rätten riktigt bra. Biffen var perfekt (så klart) och betorna var strålande tillbehör.

Så till slut desserten som för kvällen var en något svårflörtad sorbet på ängssyra, några dito blad, grädde samt maräng. Gott, gräsigt och fräscht. Jag måste säga att jag gillar när restauranger vågar utmana. Volt hade kunnat ta fram en betydligt mer publikfrianade dessert, men valde att servera just den här och i min bok gick det hela vägen hem.

Under vårt senaste besök jämförde jag Volt med Matbaren och skrev att jag tycker att Volt är en stjärna på stadens bistrohimmel, men att jag förstod varför MD har en stjärna och Volt inte. Efter detta besök vet jag inte riktig om detta fortfarande gäller. MD är kanske snäppet vassare, men jag tycker att Volt har tagit många steg mot sin stjärna. Så om gummigubbarna mot förmodan läser detta så vill jag att ni ger Volt en chans, för det är de värda.

Flippin burgers, stockholm

Det var nyligen äntligen dags för Matnerden att besöka den hypade restaurangen Flippin burgers på Kungsholmen ( i lokalen där tidigare Jin & Peeters huserade). Ni vet säker historien om ekonomen som sa upp sig från jobbet och åkte till USA för att jaga den perfekta burgaren och tillslut via investeringar från allmänheten och fundbyme.com lyckades starta sin restaurang.

Jag hade länge hört (vad jag ändå trodde var skrönor) om långa köer till de få men högt åtråvärda borden. Då restaurangen hade varit öppen i drygt tre månader kändes det som att det skulle vara hyfsat enkelt att få bord om man var där till 17 då de öppnar. Sagt och gjort och när vi svängde runt hörnet till Flippin klockan 17.02 fick vi en smärre chock restaurangen var redan öppen och full (även uteserveringen) och kön var lååång.

Efter lite köande fick vi skriva upp oss på listan i dörren och fick veta att vi säkert kunde få bord inom en timma (det vet man ju hur det brukar vara med den saken). En timma senare ropades vi upp och fick ett bord på uteserveringen.

På Flippin är det som sagt burgare som gäller tillsammans med strips, öl från mikrobryggerier och milkshake på Ben & Jerryglass.

Mitt val föll på en Flippin, som innebär en bubbelburgare med ost, majjo och silverlök, samt strips. Det fanns ett antal att välja på och vi valde att testa den utan en massa tillbehör.

När servitören dök upp med burgaren var förväntningarna minsta sagt höga (vem bryr sig om att mina foodiekollegor inte direkt har hyllat burgarna…).

Burgarna var ganska små men höga. De var dock inte så små som de ser ut på bilden, antingen har F ovanligt stora händer eller så är bilden tagen så att den ser mindre ut.

Köttet var så klart av hög kvalitet, dock var min något för välstekt för min smak, men den var ändå köttigt saftig. Brödet, som ju bakas av Magnus Johanssons bageri i Hammarbysjöstad, var riktigt luftigt och bra. Helheten var en riktigt, riktigt bra burgare till en mycket bra pris. Jag håller dock AG:s variant som snäppet vassare, men Flippin är minst lika bra som Pubologis gamla monsterburgare. Stripsen kändes dock som medelmåttiga, men det är ju en petitess i sammanhanget. Vidare fanns det en finfin dragondressing som höjde stripsen ordentligt.

När burgaren var uppäten, var de självklart dags för en Ben & Jerrymilkshake. Herregud vilken kaloribomb, men visst var den löjligt god.

Flippin är enligt mig ett riktigt bra hamburgerhak. Maten är väldigt god och prisvärd, men jag tycker nog inte att hypen ligger i nivå med restaurangen. man kan ju exempelvis betala några tior till och vandra 300 meter upp mot Fridhemsplan och få en helt fenomenal burgare på AG:s. Jag kommer dock gärna tillbaka när köerna har skingrats något.