Den rustika lokalen var i princip helt full när vi (jag och S så klart) kom dit och denna julikväll visade det sig att det var väldigt många utländska besökare på plats. Om det beror på att stockholmarna redan hade flytt staden eller om Volt har fått bra betyg i en reseguide låter jag vara osagt.
Vid vårt senaste besök var servisen lite haltande inledningsvis, men denna kväll inleddes på bästa sätt där vi fick en kort dragning av menyn och sedan fick lagom med betänketid innan vi bestämde oss. Vi hade redan innan bestämt oss för 6-rättermenyn, men igen av oss var tillräckligt hungriga (vilket är ovanligt) den här kvällen så vi gick på 4-rättersmyn med dryckespaketet. Menyn bestod av två förrätter, en varmrätt och en dessert.
Kvällen inleddes med att kocken och delägaren Simon Carlsson dök upp vid bordet med två amuser vad härligt det var ju det jag efterfrågade vid vårt senaste besök). Den första var en liten men naggande god morot med malt och en kräm på råräka, härligt somrigt. Tallrik nummer två bestod av solmogna (då menar jag solmogna, det var nästan så att min gom svullande upp så stark var tomatsmaken) tomater med färskost. Gott och trevligt.
Näst på tur var Volts grymt goda bröd som denna gång serverades rykande hett med en färskost med gräslök och så förstås nykärnat smör från Vallmobacken.
Innan vi riktig hann kalasa på brödet kom vår servitör in med kvällens första rätt, broccoli, ostron, strandkål och vitlök. Gott och fräscht. Av någon anledning lyckades jag inte få till ett kort av maten, men den var grön och förstås riktigt snygg.
Näst på tur var nypotatis, löjrom, gräddfil och torkade tomater. Här visar Volt upp sin allra bästa sida för här serveras en fantastiskt god rätt, kanske de bästa jag ätit på Volt och helt i min smak.
Kvällens varmrätt var biff, rödbetor i olika strukturer, buskkrasse och brynt smör. Vid mitt förra besök höjde jag varmrätten till skyarna och även om man kanske inte nådde upp till samma höjder så var även den här rätten riktigt bra. Biffen var perfekt (så klart) och betorna var strålande tillbehör.
Så till slut desserten som för kvällen var en något svårflörtad sorbet på ängssyra, några dito blad, grädde samt maräng. Gott, gräsigt och fräscht. Jag måste säga att jag gillar när restauranger vågar utmana. Volt hade kunnat ta fram en betydligt mer publikfrianade dessert, men valde att servera just den här och i min bok gick det hela vägen hem.
Under vårt senaste besök jämförde jag Volt med Matbaren och skrev att jag tycker att Volt är en stjärna på stadens bistrohimmel, men att jag förstod varför MD har en stjärna och Volt inte. Efter detta besök vet jag inte riktig om detta fortfarande gäller. MD är kanske snäppet vassare, men jag tycker att Volt har tagit många steg mot sin stjärna. Så om gummigubbarna mot förmodan läser detta så vill jag att ni ger Volt en chans, för det är de värda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar