La Dame Noir

Årets sista besök på krogveckan blev La Dame Noir på Scheelegatan. Den Svarta Damen är lite av en klassiker för stadens frankofiler och vi kände oss genast hemma.

Miljön känns lite som Paris i New York, dvs. som de franska krogarna är i New York, inte som de är i Paris.

Lokalen var full med krogveckan-besökare, stammisar och turister i en härlig blandning. På den för krogveckan specialkomponerade menyn fanns endast två förrätter och två huvudrätter. Jag valde en chevrétoast på surdegsbröd med rucola, honung och pinjenötter. En trevlig och enkel inledning på kvällen.

En person i mitt sällskap beställde in en hummersoppa med grillat bröd och det visade sig vara en riktig fullträff. Soppan var ett litet kraftpaket med stora smaker av hummer och grädde.

Till huvudrätten beställdes röding på jämtländska med mandelpotatispure, en sås på messmör, pressgurka och rårörda lingon. Fisken var riktigt vällagad och smakerna gifte sig väl med varandra. Till detta dracks en blommig och fruktig sauvignon blanc som självfallet var från Frankrike.

Mitt sällskap och jag lämnande Den Svarta Damen mätta och på ett strålande humör. Väl ute i den lite blåsiga septemberkvällen kastade vi trånande blickat mot Winjas Ostkällare. Denna kväll var vi alltför mätta för en tur ner i deras valv, men det kommer ju fler murriga höstkvällar framöver.

Bröderna Olssons Garlic and shots

After work med grabbarna. Nyligen var det dags att besöka Bröderna Olssons Garlic and shots. Det vore väl en kraftig överdrift att kalla restaurangen för en kulinarisk succé, men den fyller sin funktion som after work-hak. Lokalen är en salig blandning mellan bensinmack och klubbhus för en mc-klubb. Att i princip allt innehåller vitlök på Garlic and shots blir väl ingen förvånad över. För att värma upp smaklökarna beställde vi in varsin vitlöksöl (!), dvs. en liten öl med tre vitlöksklyftor. Jag måste vara ärlig och säga att det var riktigt äckligt, men det kändes som en given inledning. Jag beslutade mig för en 250 gram tung vitlöksburgare. På tallriken anlände en ganska saftig, vitlöksspäckade köttbit mellan två hemgjorda bröd. Maten kändes relativt vällagad och smakade bra.

Vi lämnade Garlic and shots mätta, ganska belåtna och med en kraftig vitlöksstank.

Hotel Skeppsholmen, Stockholm

Första besöket på årets krogvecka, Hotel Skeppsholmen. Läget är offside men väldigt trevligt. Väl inne i lokalen är det nästan fullt. Frågan är om det beror på att det är krogveckan eller om så många hittar hit ändå en vanlig onsdag i september.

På Hotel Skeppsholmen var det den ordinarie menyn som gäller även på krogveckan vilket de är ganska ensamma om.

Vi började med att beställa varsitt glas vin, en pinot gris och cote du rhone. Dessvärre var servisen inte alert och vi fick förrätten innan vinet serverades och vi var tvungen att be om vinet igen för att få in det.

Jag inledde kvällen men en kantarelltoast på surdegsbröd med dill och rosmarin. Det hela serverades på en träbricka. Kantarellerna smakade rikligt av skog och höst och var en trevlig, om än lite tung inledning på kvällen.

Mitt sällskap beställde in rödbetor med Sörmlandsädel, honung och rostade pumpakärnor. Rätten stack inte ut, men var god. Vi var nog överens om att chevré passar betydligt bättre till rödbetor än Sörmland ädel.

När det var dags för huvudrätterna kom en ordentlig bit kalvrygg med kappan kvar ackompanjerad av fläsk, champinjoner, stekta smålökar och en avlång potatiskrokett. Portionen var väl riklig med tanke på förrätten. Köttet var lite torrt och det var hela rätten. Köket var också väl försiktiga med både salt och peppar.

Mitt sällskap beställde en dillbakad röding med en liten insjökräfta på toppen och till det en tomat och kräftröra. Även i detta fall saknades salt och peppar och rätten lämnade inga bestående intryck.

Jag tycker att Hotel Skeppsholmen sammanfattar den fälla som mellanklasskrogar så lätt hamnar i, lite för dyrt, lite för dålig service, lite för dålig mat. Man ska inte jämföra alla krogar i landet med Rolfs Kök och Råkultur, men det är svårt att förstå hur dessa restauranger leverera på så otroligt hög nivå i förhållande till priset. Att Hotel Skeppsholmen tar 325 kr för en varmrätt är svårt att smälta när Rolks Kök serverar sina gudomliga oxkinder för 235 kr. Det är viktigt att tänka på att en stjärnkrog som F12 som huserar i toppen av nordens bästa krogar, inte ligger så mycket högre i pris än Hotel Skeppsholmen, men skillnaden på kvaliteten på maten är avsevärt stor. En kväll när man får två rätter för 200 kronor känns restaurangen prisvärd, men hade jag betalat fullpris hade jag inte varit nöjd. Nu går man ut utanför dörrarna i förhösten och är ganska nöjd trots allt.

På lördag står ett bord och väntar på La dame noir. Ska bli trevligt att se hur de levererar på årets Krogvecka.

Klockargården, Tällberg

Ok, det tog visst lite tid att komma igång med min Matnerdblogg, närmare bestämt nästan 2 år. På denna tid har jag ätit mig igenom ett stort antal topprestauranger bland annat i Stockholm, Göteborg och New York. Mer om det i senare inlägg, nu är det ju dags för Klockargården

Klockargården ligger i det natursköna Tällberg och är en klassisk konferensgård.  När man bokar ett weekendpaket ingår det en 4-rättersmeny. En för- varmrätt och dessert eller ost samt en mellanrätt som för kvällen var en risotto. När vi anlände till restaurangen var den i princip full av både hotellgäster och andra mer lokala besökare.

 Väl till bords bjöds vi på en liten men naggande god amuse bestående av en sylta på kyckling med sparriscrème och torkad purjolök. Måste säga att det var en ganska våga inledning på måltiden men den gav oss förhoppningar om en mycket bra kväll.

Förrätten var en sälgrökt souvas från Idre ren med syltade kantareller och en cremé på ekologisk blomkål. Vilken strålande fortsättning på kvällen. En välkomponerad rätt som till utseendet påminner om gristungan på Volt. Souvasen gifte sig på ett utmärkt sätt med blomkålscremen.

Mitt sällskap valde en kräftsoppa med tydlig smak av krondill tillsammans med en kroppkaka fylld med västerbottenost och kräftstjärtar. Kroppkakan påminde mer om en dumpling i både smak och konsistens men var ett trevligt tillbehör till soppan.

Rätt nummer två var en risotto smaksatt med tryffel, några skivor bresaola och rucola. Här kom kvällens första besvikelse. Risotton bestod snarare av lätt överkokat långkorningt ris i en buljong. Trots att riset inte påminde om risotto så fungerade smakerna väl tillsammans.

Sedan dök varmrätterna upp i mitt fall confit på kyckling från Källbackgård, lågtempererat sidfläsk, fikon, trumpetsvamp från Säs och mandelpotatischips. Denna rätt var även den lite av en besvikelse. Kycklingen var trots att den var confiterad inte särskilt saftig och det lågtempererade sidfläsket skulle ha behövt ett antal timmar till i ugnen. Chipsen var krispiga och goda och definitivt härlagade (kanske något för Melkers nya Köttbaren att ta efter?).

När det var dags för desserten fick vi veta att kalvdansen dessvärre var slut så vi valde kvällens ostar istället. Kvällens ostar visade sig vara tre till antalet och bestod av en getparmesan (!), en brie och en blåmögelost. Samtliga var närproducerade, men oklart vilket mejeri som hade tillverkat dem.

 

Servisen var mycket uppmärksam och lyhörd, men var alldeles för få för en så stor matsal med så många fulla bord. Som helhet hade vi en ganska bra men alltför ojämn kväll på Klockargården. Rätterna var smakmässigt välkomponerade men det fanns en del kvar att önska vad gäller finishen. Restaurangen fick betyget ”ett bra ställe” i White guide och jag kan inte annat än hålla med.