Studion, Jönköping

På tjänsteresa till Jönköping och givetvis tog jag fram White Guide för att se vad staden nu för tiden har att erbjuda. Trots att Myllimäki verka ha lämnat Jönköping  ligger två av hans gamla krogar i topp. Den småländska kolonin är given etta med Studion som lika solklar två.
Denna kväll föll valet på Studion som ligger i ett relativt nybyggt hus vid Munksjöns strand. Två kollegor slog följe och vandrade cirka 50 meter från vårt hotell till Studion. För att vara en tisdag i Jönköping så var det förvånansvärt mycket folk i den lilla avlånga lokalen. Servicen möte oss lite trött i entrén och ledde oss tafatt till ett bord med utsikt över sjön (ja, alla bord hade ju utsikt över sjön så det var ju enkelt fixat)

Väl till bords serverades ett hyfsat surdegsbröd och smör och vi fick menyerna i våra händer. Innan servitrisen gick informerade hon oss om att vinlistan skulle uppdateras och att det endast fanns två eller tre sorter att välja på denna kväll samt att havskräftan minsann var slut (snarare inte hade dykt upp alls denna kväll).

Till förrätt föll mitt val på Studions hemstoppade lammkorv, 63-gradigt ägg och rödkålslaw. Till varmrätt beställdes ryggbiff från höglandet, stekt potatis, confiterade tomater och rödvinssky.

Efter beställningen påbörjades temat för kvällen, väntan, väntan och ytterligare lite väntan. Efter cirka 50 minuter stapplade den ovana servisen in med våra förrätter. Rätten såg riktigt snygg ut i sin presentation med korven vilande på ägget och rödkålslawen. Korven var ok, även om den borde ha kryddats mycket mer för att imponera på mig. Ägget som skulle vara 63-gadigt var inte så krämigt som ett ägg med den temperaturen ska ha, men förrätten måste ändå anse vara godkänd.

Så följde ytterligare lååång väntetid innan en annan servitris (betydligt mer erfaren än den första) dök upp med vår varmrätt. Det var minst sagt en rejäl portion som serverades av biffen. Kryddningen köket missade i förrätten tog man igen i varmrätten som var välkryddad och trevlig. Köttet var mört och ganska saftigt och de confiterade tomaterna var verkligen smaskiga. Med tanke på varmrättens omfång hoppade vi över dessert.

Trots den slöa servicen hade vi en trevlig kväll på Studion. Vi hörde att borden runt omkring oss inte heller var nöjda med tempot i matsalen. Maten får fullt godkänt och miljön var trevlig. Jag tror att WG har gjort en riktig bedömning att ranka restaurangen som två i staden. Jag var på trean på listan Hemma för något år sedan och kan konstarera att Studion var minst ett par snäpp vassare. Nästan gång jag är i Jönköping är det kanske dags att testa ettan på listan, Den Småländska kolonin.

Ekstedt, Stockholm

Ekstedt måste vara en av landets hetaste restauranger just nu. För att få ett bord måste man vara ute i sanslöst god tid och det är väl egentligen inte så konstigt då restaurangen har hyllats av i princip alla. Vad sägs om årets matupplevelse på White Guide-galan, rankats som landets 16 bästa restaurang i nämnda bok, 5 av 5 i DN och hyllade av foodisar från när och fjärran?

På Ekstedt är det back to basic som gäller för i köket saknas el. Allt lagas i eldgropen, vedugnen, vedspisen eller röks i ”skorstenen”. Niklas Ekstedt och Gustav Otterberg har här skapat en nordisk Etxebarri.

Det var med minst sagt skyhöga förväntningar som vi anlände till restaurangen. Lokalen är snygg och lite rustik med ljusa träslag och mycket koppar och hela restaurangen luktar murrigt av rök från köket. I nära anknytning till köket finns ett chef’s table där man kan se Otterberg och hans mannar (för det är män som jobbar i det maskulina köket) lägga sista handen på rätterna innan de bärs ut till de förväntansfulla gästerna. Niklas då undrar ni? Nja, han går mest runt och myser i lokalen men om vi ska vara ärliga är det ju Otterbergs kokkonst vi åt denna kväll.

På Ekstedt serverar man moderiktigt mellanrätter och vi informeras om att cirka 3 rätter är lagom för en middag, men att det också serveras en fyrarätters meny (för 720 pix)som köket väljer. Vi valde givetvis det alternativet och lutade oss tillbaka i väntan på maten (för en del väntan blev det under kvällen då maten verkar få ta den tid den behöver på Ekstedt).

Kvällen inleds med en liten amuse som dessvärre inte är den omtalade minipizzan med tryffel, utan en lite brödbit med mozzarella och tomat (servitören berättade att detta bröd förr i tiden användes för att se om ugnen höll rätt temperatur för att sedan slängas). Amusen såg ganska trevlig ut där den serverades på sin brända träbit, men den smakade inte särskilt mycket. Varför har de inte kvar den omtalade pizzan som foodisar har skrivit så mycket om?

Efter den ljumna inledningen var det dags för brödet som bestod av två sorters surdegsbröd ett mjukt och ett hårt och till det rikligt med hemkärnat smör. Båda bröden var förstås helt fantastiska med det mjuka som sergrare på målfoto enligt mig.

Amusen var glömd när första rätten lätt och ledigt bars fram till vårt bord. Den bestod för kvällen av pilgrimsmussla och blåmussla som grillats över öppen eld med blåstång och serverades med en ostron- och hasselnötspesto, gurka och en crème på pilgrimsmusslans romsäck. Innan jag satte tänderna i den var jag helt säker på att pilgrimmaren skulle vara rättens stjärna, men ack så fel jag hade. Den var kraftigt övergrillad, trådig och trist. Blåmusslan däremot var bra dock var smaken av eld och rök för tam. Ostronpeston smakade inte heller så mycket, men crèmen på romsäcken var delikat. Med tanke på hur restaurangen har haussats var vi lite besvikna och förvånade efter första rätten.

Nästa rätt då? Jo, nu var det dags att servera en skorstensrökt hummerstjärt, röktorkade vikentomater, crème på rå hummer, mandel och en smörsky. Herregud, nu snackar vi äntligen toppkalass på Ekstedt. Rätten var helt fennomenal, jag skulle våga säga att den håller världskalass. Smaken var välbalanserad, rökig och helt sanslöst bra (hamnar tveklöst på min tio-i-topp över rätter någonsin). Jag har aldrig ätit en bättre hummer trots att den ganska ofta serveras på stjärnkrogar. Hummern skulle vara stjärna på de flesta avsmakningsmenyer i norden och kanske till och med i världen.

Efter (väl) lång väntan stod varmrätten på tur som för kvällen bestod av lammsadel från Vännäsgård, lammkorv, lammbräss, lååångbakad lök, ramslökspure och ramslök. En god huvudrätt utan att vara nära att lyfta till hummerns höjder. Jag hade gärna sett lite (nåja) tryffel på rätten för att höja rätten några snäpp. Varmrätten får dock väl godkänt i betyg med tanke på hur gott köttet och korven var.

Nu började vi bli ganska mätta, men en dessert orkar man ju alltid med. Med tanke på Ekstedts ambitionsnivå hade jag väntat mig en liten fördessert, men den kunde jag se mig i fåglarna efter. Kvällens dessert var foliebakade rabarber (rökiga till tusen), vaniljmunkar och lakritsglass. Rabarberna var supergoda och passade fantastiskt väl till lakritsglassen. Munkarna däremot imponerade inte på mig. Det var alldeles för lite vaniljcrème och munken ganska torr.

Jag är medveten om att jag låter lite kritisk till middagen på Ekstedt. Faktum är att jag tycker att det är en riktigt, riktigt bra restaurang men att man gör onödiga misstag. Hur kan köket servera en så överstekt, torr och trist pilgrimsmussla? Det bestående minnet från restaurangen är ju dock givetvis hummern, vilken sanslöst bra rätt.

Ni som läst min blogg tidigare vet kanske att jag ställde mig frågande till att Ekstedt vann pris för årets matupplevelse på White Guide-galan före stjärnkrogarna och andra internationellt omtalade krogar och efter kvällens besök kvarstår frågetecknet. Detta var inte årets matupplevelse. I min bok är Ekstedt en av Stockholms bästa krogar, visst, men samtliga stjärnkrogar är bättre sju dagar i veckan. Ekstedt är en av en handfull krogar som skuggar stjärnorna men som når upp till stjärnklass i endast en gren – hummern.

Vigårda, Stockholm

Snabbmat enligt F12 – kan det verkligen vara något? En tidig lördagskväll styrde jag och S vår kos till huvudstadens senaste galleriatillskott Mood och Vigårda. S har redan hunnit med att äta lunch på både Boqueria och Eat och det har både varit ris (Eat) och ros (Boqueria) så det var med lite blandande förväntningar vi besökte den sista omskrivna restaurangen i Mood. Eller restaurang och restaurang, vi kanske ska kalla det snabbmatsställe för det är det Melker och co anser att det är. Lokalen som tidigare huserade det trista (Not so…) Tasty Thai har nu stylats till tänderna på gammalt klassiskt F 12-manér. De har som vanligt fått till miljön på ett på-gränsen-till-alltför-plastigt sätt. Den här lokalen ska få oss att tänka på landet och bönder. Personalen (de stackarna) går klädda i stora jeanssnickarbyxor och kepsar som vilka Hillbillysar som helst.
Menyn är enkel och man väljer mellan oxe, gris, vego, kyckling och burgare och ett antal tillbehör och såser. Konceptet känns lite som ett lite finare McDonalds och det är väl så det är tänkt att vara.

Vårt val föll på kyckling, med potatissallad, kålsallad, strips (ett tillägg för det facila priset av 15 riksdaler) och en äppel-curry sås och en rostad paprika. Till detta kunde man också ta ett glas rött (japp, det fanns ett glas rött vin varför krångla till det) vilket vi givetvis också gjorde.
Kycklingen visade sig vara en "pulled-chicken-burger" som kanske inte ser så kul ut på kortet men den var faktiskt riktigt god. Kycklingen var saftig, välkryddad och hade en kraftig smak av kolgrill (om den var fejk så lyckades de i vart fall lura mig). Tillbehören var också riktigt goda, stripsen var perfekta, både potatissalladen och kålsalladen var smakfulla.

Jag måste säga att jag blev imponerad av den enkla och synnerligen prisvärda snabbmat som Vigårda serverade. Med tanke på att restaurangen prismässigt endast ligger något över McDonalds och de andra snabbmatshaken är kvaliteten på maten imponerade. Ett bra ställe att slinka förbi innan ett bio- eller teaterbesök.

AG:s, Stockholm

Så var det då dags att återvända till det (fortfarande) lite hemliga och tydligen (fortfarande) grymt heta AG:s, för det var verkligen knökfullt i både restaurang och bar när vi anlände. Senast jag besökte köttemplet på Kronobergsgatan var jag sannerligen INTE imponerad. Då serverades förvisso gott kött, men med kalla och föga upphetsande tillbehör, men det var ju cirka ett år sedan så nu kanske de har höjt sin lägsta nivå. Denna kväll beslutade jag och grabbarna oss för att sitta i baren och dricka ett par bira och äta en burgare. Burgare och burgare förresten, AG:s anses ju av de flesta servera inte bara huvudstadens, utan till och med landets bästa burgare så upp till bevis nu för Jureskog och co för nu ska ni övertyga Matnerden om att ni är bäst. Jureskog satt för övrig själv och snackade i baren när vi gled in i lokalen.

Burgaren anländer medium-rare och ser grymt fin ut (mitt usla kort till trots).

Vid första tuggan känner man dess kvalitet och jag måste erkänna att detta är en sanslöst bra burgare. Frågan är dock om det är landets bästa (som alla förstår står den sig naturligtvis slätt mot exempelvis Spotted pigs*i NYC dito). Då jag ännu inte har käkat Matbarens Waguburgare får jag nöja mig med att jämföra med Pubologis djävulusiska burgare (ja, jag vet att den har gått i graven för en mindre variant, men det bortser jag ifrån nu). Jag måste nog säga att AG:s vinner på målfoto för den är den saftigaste och mest smakrika burgare som jag ätit i Sverige. Grattis till segern AG.

Jag måste slutligen säga att jag älskar AG:s lokal. Krögarna lyckas fortfarande lura i sina gäster att de är en del av något lite hemligt och speciellt. Jag lämnar restaurangen betydligt nöjdare än senast. Det är sällan jag har investerat 135 kr (ja, det är faktiskt vad den kostar i baren) på ett bättre sätt. Nästa gång jag är här kommer jag säkert att beställa burgare igen och jag kommer definitivt att inleda måltiden med den konfiterade tuppkammen, då jag dessvärre fegade ur denna gång.