På Ekstedt är det back to basic som gäller för i köket saknas el. Allt lagas i eldgropen, vedugnen, vedspisen eller röks i ”skorstenen”. Niklas Ekstedt och Gustav Otterberg har här skapat en nordisk Etxebarri.
Det var med minst sagt skyhöga förväntningar som vi anlände till restaurangen. Lokalen är snygg och lite rustik med ljusa träslag och mycket koppar och hela restaurangen luktar murrigt av rök från köket. I nära anknytning till köket finns ett chef’s table där man kan se Otterberg och hans mannar (för det är män som jobbar i det maskulina köket) lägga sista handen på rätterna innan de bärs ut till de förväntansfulla gästerna. Niklas då undrar ni? Nja, han går mest runt och myser i lokalen men om vi ska vara ärliga är det ju Otterbergs kokkonst vi åt denna kväll.
På Ekstedt serverar man moderiktigt mellanrätter och vi informeras om att cirka 3 rätter är lagom för en middag, men att det också serveras en fyrarätters meny (för 720 pix)som köket väljer. Vi valde givetvis det alternativet och lutade oss tillbaka i väntan på maten (för en del väntan blev det under kvällen då maten verkar få ta den tid den behöver på Ekstedt).
Kvällen inleds med en liten amuse som dessvärre inte är den omtalade minipizzan med tryffel, utan en lite brödbit med mozzarella och tomat (servitören berättade att detta bröd förr i tiden användes för att se om ugnen höll rätt temperatur för att sedan slängas). Amusen såg ganska trevlig ut där den serverades på sin brända träbit, men den smakade inte särskilt mycket. Varför har de inte kvar den omtalade pizzan som foodisar har skrivit så mycket om?
Efter den ljumna inledningen var det dags för brödet som bestod av två sorters surdegsbröd ett mjukt och ett hårt och till det rikligt med hemkärnat smör. Båda bröden var förstås helt fantastiska med det mjuka som sergrare på målfoto enligt mig.
Amusen var glömd när första rätten lätt och ledigt bars fram till vårt bord. Den bestod för kvällen av pilgrimsmussla och blåmussla som grillats över öppen eld med blåstång och serverades med en ostron- och hasselnötspesto, gurka och en crème på pilgrimsmusslans romsäck. Innan jag satte tänderna i den var jag helt säker på att pilgrimmaren skulle vara rättens stjärna, men ack så fel jag hade. Den var kraftigt övergrillad, trådig och trist. Blåmusslan däremot var bra dock var smaken av eld och rök för tam. Ostronpeston smakade inte heller så mycket, men crèmen på romsäcken var delikat. Med tanke på hur restaurangen har haussats var vi lite besvikna och förvånade efter första rätten.
Nästa rätt då? Jo, nu var det dags att servera en skorstensrökt hummerstjärt, röktorkade vikentomater, crème på rå hummer, mandel och en smörsky. Herregud, nu snackar vi äntligen toppkalass på Ekstedt. Rätten var helt fennomenal, jag skulle våga säga att den håller världskalass. Smaken var välbalanserad, rökig och helt sanslöst bra (hamnar tveklöst på min tio-i-topp över rätter någonsin). Jag har aldrig ätit en bättre hummer trots att den ganska ofta serveras på stjärnkrogar. Hummern skulle vara stjärna på de flesta avsmakningsmenyer i norden och kanske till och med i världen.
Efter (väl) lång väntan stod varmrätten på tur som för kvällen bestod av lammsadel från Vännäsgård, lammkorv, lammbräss, lååångbakad lök, ramslökspure och ramslök. En god huvudrätt utan att vara nära att lyfta till hummerns höjder. Jag hade gärna sett lite (nåja) tryffel på rätten för att höja rätten några snäpp. Varmrätten får dock väl godkänt i betyg med tanke på hur gott köttet och korven var.
Nu började vi bli ganska mätta, men en dessert orkar man ju alltid med. Med tanke på Ekstedts ambitionsnivå hade jag väntat mig en liten fördessert, men den kunde jag se mig i fåglarna efter. Kvällens dessert var foliebakade rabarber (rökiga till tusen), vaniljmunkar och lakritsglass. Rabarberna var supergoda och passade fantastiskt väl till lakritsglassen. Munkarna däremot imponerade inte på mig. Det var alldeles för lite vaniljcrème och munken ganska torr.
Jag är medveten om att jag låter lite kritisk till middagen på Ekstedt. Faktum är att jag tycker att det är en riktigt, riktigt bra restaurang men att man gör onödiga misstag. Hur kan köket servera en så överstekt, torr och trist pilgrimsmussla? Det bestående minnet från restaurangen är ju dock givetvis hummern, vilken sanslöst bra rätt.
Ni som läst min blogg tidigare vet kanske att jag ställde mig frågande till att Ekstedt vann pris för årets matupplevelse på White Guide-galan före stjärnkrogarna och andra internationellt omtalade krogar och efter kvällens besök kvarstår frågetecknet. Detta var inte årets matupplevelse. I min bok är Ekstedt en av Stockholms bästa krogar, visst, men samtliga stjärnkrogar är bättre sju dagar i veckan. Ekstedt är en av en handfull krogar som skuggar stjärnorna men som når upp till stjärnklass i endast en gren – hummern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar