En strålande
kväll i början an juni tog jag och grabbarna en tur till förorten (Hägersten)
för att testa burgarna på Svenska Hamburgerköket (SHK).
Kvällen
inleddes med en kall öl från restaurangens stora och oförskämt billiga öllista
i väntan på att beställa burgaren. På SHK får man vänta om man tror att man ska
möta en servitris som tar emot beställningen, här får man minsann gå in till
baren för att smörja kråset, vilket passar klockrent in i konceptet.
Efter att ha
sänkt den första ölen tog vi en tur in till baren för att genomföra
beställningen i mitt fall, ställets största burgare en Landshövdingen, vilket
innebär en dubbelburgare (180 *2, jo jag tackar) med ost och sidfläsk med
pommes.
Efter att
ännu en öl hade passerat strupen dök vår (sura) servitör upp med burgaren som
vid en första anblick så ljuvlig ut.
Brödet
kommer från berömda (nåja) Söderbergsbageri och köttet från lokala bönder i
Mälardalen.
Efter att ha
gått lös på hamburgaren kunde jag konstatera att brödet var alldeles för platt
för min smak, kände som att det var en hybrid mellan pitabröd och hamburgerbröd.
Köttet, var riktigt smakrikt och gott, men dessvärre hade det legat någon minut
för länge på stekbordet för att bli så där supersaftigt som det skulle kunna ha
varit, men visst var det riktig gott. Pommes sen var ovanliga friterade slantar
av potatis, helt ok.
SHK leverara
en riktigt trevlig burgare, men har en bit upp till de trendiga burgarhaken i
city. Jag tror faktiskt att jag hade varit strålande nöjd om burgaren hade så
saftig som den borde ha varit. En sak är säker, stället är populärt för innan
vi styrde vår kosa vidare var man tvungen att avvisa kunder, då köttet var
slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar