Olo*, Helsingfors

Det var med raska steg och stor nyfikenhet som vi gled in genom Olos dörrar på Kasermikattur i Helsingfors. Jag visste sedan innan att Chez Domique**, alldeles runt hörnet år efter år har utsetts till en av världens bästa restauranger och nu skulle vi testa Helsingfors nyaste tillskott på stjärnhimlen. I likhet med sina nordiska kollegor hänger sig Pettri Lukkarinen och hans kollegor till den perfekta råvaran. När vi satte oss till bords gapade den relativt stora lokalen tom vilket bådade illa då restaurangen hade ytterligare en nästan lika stor lokal i rummet bredvid. Kvällen inleddes med ett glas champagne och lite bjudgodis i form av härgjord chipsblandning på bland annat rotfrukter, grissvål och smakrik ost samt tomatdipp och syrad yoghurt.Enkelt och försvinnande gott.

När vår svensktalande servitris gas oss menyerna fick vi veta att det för kvällen fanns tre alternativ, en 4-, en 6- och en 9-rättersmeny, samtliga blinda. Med tanke på hur osannolikt prisvärd 4-rättersmenyn verkade (kan en stjärnkrog vara så billig?) var så var valet enkelt, det blev den.

Första amusen på bordet var en getostcrème med picklade grönsaker, kakao samt någon sorts brödinnandöme. Fina smaker av getost och kakao och en strålande inledning på kvällen.

Nästa rätt innan kvällen skulle starta på riktigt var en potatisvåffla, med en sillröra, pulveriserat smör och rom, nordiskt så det förslår och riktigt gott.

Innan det var dags för första rätten dök brödet upp i form av en ljus-och en rågbaguett rykande heta direkt från ugnen. Det som var intressant med brödpresentationen var att brödet var helt osaltat medan smöret var ordentligt saltat.

I takt med att tiden gick fylldes lokalen på och snart var den i princip full vilket gjorde att personalen fick hålla ett högt tempo.

Så var det äntligen dags för första rätten, en strålande vacker anrättning på tartar på biff, friterad kalvbräss (påminde mycket om en delikat chicken nugget), vitökscrème och rotselleri och över detta lades en gelé. Detta var en mycket välkomponerad rätt med många välbalanserade smaker.

Den andra rätten av fyra i menyn som bars fram till bordet var gös i två serveringar, pocherad och smörstekt tillsammans med fänkål, musselskum, sillrom och nudlar. Riktigt gott igen, dock kändes tallriken lite överlastad och framförallt så kändes det lite ängsligt att lägga till nudlarna. De låg där ihopsnörda som en bit taggtråd och tillförde ingenting i rätten, som i övrigt var mycket god.

Innan det var dags för varmrätten serverades vi en isad skål med lingonis, lingonsås med rosmarin och ett litet lock som påminde om marshmallows. Den var fantastiskt frisk och fick oss att sitta kapprakt i stolarna.

Till varmrätt serverades vi ett lamm från en för oss okänd del av Finland, som hade bakats i 48 timmar i 62 grader vilket gjorde att lammets fett hade sipprat ut i köttet. Till lammet serverades en lammkåldolme, lammbuljong, smålök och matvete. Åter en mycket god rätt där lammet fick sätta karaktär till rätten.

En liten fördessert bars ut från köket i form av en havtornscrème med råmjölk, kaksmulor och frysta havtornsbär, en riktigt bra liten rätt.

Kvällens vackra dessert bestod av rödbetsrulle, lakritsspiraler, rödbetssorbet och torkade vinbär. En speciell men god rätt med låg sötma och kraftig lakritssmak.

Efter dessa rätter kände vi oss väldigt mätta och belåtna och då kom kvällens sista överraskning, ännu en dessert nämligen vanilj och äppelmunkar med vaniljmjölk att doppa munkarna i, barnsligt gott.

När restaurangbesöket summeras kan konstateras att Olo levererade en högklassig matupplevelse i klass med sina svenska stjärnkollegor.