Kyorakutei*, Tokyo

Jag spenderade just sex dagar i Tokyo och jag kan redan nu avslöja att bloggen kommer att vara full av Tokyo-inlägg ett tag framöver.

Inför resan upptäckte vi två saker: att man framförallt måste vara ute i väldigt god tid för att få bord på de mest populära krogarna och att det är svårt att kommunicera med de japanska krogarna. Trots dessa problem lyckades vi boka 4 stjärnor under våra dagar i den japanska huvudstaden.

Första kvällen fanns det ett bord bokat på Kyorakutei som är en restaurang som är specialiserade på Sobanudlar. I mina öron låter det helt sjukt att en krog kan få en stjärna när man lagar nudlar så jag var helt enkelt tvungen att testa hur bra nudlar egentligen kan vara.

Efter visst letande (för i Tokyo jobbar man inte så mycket med gatuskyltar) hittade vi den lilla restaurangen i området Iidabashi. Vi placerades vid trädisken med perfekt insyn i det lilla köket och vi fick en liten handskriven meny på engelska i handen.

 Då våra kunskaper i japanska maträtter är minst sagt bristfällig hade vi väl inte så stor nytt av den engelska menyn. Att sedan ingen i personalen kunde säga ett ord engelska gjorde inte heller våra val enklare. Dessa problem löste dock krögaren på ett utmärkt sätt, med att ha kort på maten i sin iPad.

Vi börjad med att beställa varsin soba tempura, en ”original” och en säsongens version.

 

Trevlig utsikt över en del av maten som skulle serveras till säsongens soba tempura.

 
Till tempuran serverades en skål varma sobanudlar som visade sig bestå av nudlar (no shit), spenat, färsklök, shiitake samt en helt fantastisk buljong på fläsk (tror jag). Enkelt och väldigt gott, men det är långt ifrån en stjärnrätt i mina ögon.

En bit in i ätandet av soban påbörjade kocken serveringen av tempuran och först ut för min del var en räka, dess skal och ben.

S fick i sin tur smaka på en av våra kompisar ifrån akvariet som hade ”slaktats” för några sekunder sedan.

Efter det fick jag ett antal tempurafriterade grönsaker som färsklök, aubergine och svamp (ytterst oklart vilken typ)

S serverades härnäst mycket små fiskar, aubergine och samma svamp som jag.

Slutligen kom kocken in med några bitar unagi (ål) och tempuraserveringen avslutdes. Det som imponerade med tempuran var kvaliteten på råvarorna och hur väl de hanterades. Det hela var vekligen perfekt utfört, men det känns i mina ögon lite för enkelt.

Efter det serverades kalla soba - och udonnudlar (mycket nudlar, men det var ju ändå deras specialitet) med varsin sås båda baserade på soja men ändå väldigt olika. Jag hade lite svårt att uppskatta kalla nudlar, men jag förstår att rätten var väl utförd.

Kvällen avslutades med en kopp nudelvatten som egentligen bara bestod av vatten och stärkelse från de kokade nudlarna. Det var vekligen inte gott, utan kändes bara konstigt. Det påminde lite om det läskiga risbrännvinet som jag drack i Kina förra året (urk).

När notan kom så kunde vi konstatera att detta var en väldigt billig stjärnkrog, men även prisvärd. Jag förstår att Kyorakutei är exceptionellt bra på både nudlar och tempura, men jag tycker ändå att man kan ställa högre krav på en restaurang som belönats med en stjärna i guiden.

Nästa dag är det dags för en Kaisekirestaurang och då hoppas vi på betydligt större matupplevelser än denna första kväll. På återseende från Japan.