Nalen, Stockholm

Nalen är sedan länge känt som ett nöjespalats mitt i Stockholm och för mig var det premiär i deras restaurang nu i veckan.

Restaurangen var nästan helt full denna torsdagskväll och stämningen var på topp i lokalen. Jag ochgrabbarna beställde förrätt och varmrätt. Jag valde rådjursconsommé med rökt brioche, anklever och pistagenöt och till varmrätt kryddpepparstekt älgytterfilé, hasselbackspotatis, palsternacka och svarta vinbär (klassiska så att det förslår)

Våra öl kom in tillsammans med den obligatoriska brödkorgen, sedan fick vi vänta. När vi efter ganska lång tid (och en länsad brödkorg) fick frågan om vi önskar mer bröd började vi ana att vår förrätt skulle bli än mer försenad så vi svarande jakande på frågan, inte för att vi var sugan på mer bröd utan helt enkelt för att vi inte vill riskera att bli utan mat för länge.

Tillsammans med påfyllningen av brödet fick vi en amis bestående av en räk-och laxtimbal, gräddfil, rödlök och surdegskrutonger. En riktigt bra inledning.

Efter ytterligare en del väntan fick vi då äntligen våra förrätter. Var det värt att vänta på då undrar ni kanske? Nja, det var det väl inte riktigt. Buljongen var mustig och god, men anklevern bestod endast av en lövtunn minimal bit och övriga tillbehör var föga upphetsande. Den rökta briochen som serverades vid sidan var dock en ganska trevlig bekantskap. Jag tycker verkligen inte att detta var en prisvärd förrätt, snarare tvärtom.

När förrätten dukats av fick vi fortsätta vår väntan på varmrätten. Vi satt och funderade på om restaurangen inte var van att hantera så pass mycket folk som det var denna kväll. När varmrätten äntligen serverades så var det en trevligare bekantskap än förrätten. Köttet var något för välstekt, men tillbehören var riktigt trevliga. Rätten får anses vara godkänd.

Det känns som att köket är ambitiöst men att de inte riktigt når hela vägen fram. Sedan måste man få upp takten på servicen, det får bara inte ta så lång tid på en restaurang.