Onyx *, Budapest

Budapest kan stoltsera med två restauranger med stjärna i Guiden, nämligen Costes* och Onyx*.  När jag och S nyligen besökte den ungerska huvudstaden valde vi att besöka Onyx* som är en ”framficka” till världskända Café Gerbaud. Det talas vad jag vet inte om något ungersk matunder, men Onyx-kocken Tamás Széll kom på en 10:e plats i Bocus d´Or 2013 vilket verkligen inte är fy skam.
Vi togs emot högtidligt i den trevliga lokalen och väl inne visade det sig att det i princip bara var turister i restaurangen (går lokalbefolkningen till Costes måne?). Vi kunde också urskilja minst två sällskap till med svenskar.  Servicen talade nästan helt felfri engelska och de förklarade att det var dags att välja ett glas bubbel innan menyn kom fram. Somalierns förslag var antingen en Bollinger eller ett ungerskt kvalitetsbubbel (som han sålde in lite extra bra). Vi gick somaliern till viljes och inledde kvällen med ett glas av det ungerska bubblet och visst hade han rätt, det var ett riktigt bra vin.

Vi behövde knappast se på menyn innan vi bestämde oss för att gå för avsmakningsmenyn.

Sekunden efter att hovmästaren tagit vår beställning var det dags för brödkillen att visa sin imponerande brödservering.  Nedan ser ni bilden på allt bröd och jag skulle påstå att det var minst 15-20 sorter och till det serverades, smör, en grisrilette och en färskost. Brödet och tillbehören var riktigt bra.

Efter det följde två amisar med vattenmelontema, den första en blåmussla, paprika samt en vattenmelons consomé. Den andra var en vattenmelons carpaccio, getost och pinjenötter. Båda var goda, med carpaccion som knapp favorit.

 

Så då dags för kvällens första rätt från menyn. Tonfisk, lättstekt samt tatar med avokadocrème, paprikacrème och ananas. Råvaror av högsta kvalitet och riktigt gott.

Rätt numer två var kvällens grönsaksrätt, torkad och bakad morot, en kraftig morotscrème med kalvbuljong, poppat ris och maltsmulor.  Rätten kändes som en blinkning till det nordiska köket och var riktigt väl genomförd (även om den kanske känns lite 2009…).

Näst på tur var en hels strålande servering av absolut högsta klass nämligen vildfångad sea bass, hummer, rökt potatispuré och sabayon.  Fisken var helt perfekt tillagad och hela rätten var strålande välkomponerad.

Kvällens fjärde rätt var halstrad anklever, anklevercarpaccio, rödbeta och gröna äpplen och till detta en smörstekt brioch. En godkänd rätt även om jag gärna hade sett en högre sötma till den feta anklevern.

Nästa rätt, potatisgnocchi, mangalitza grisbacon och störkaviar. Åter en helt strålande bra rätt. Perfekt balans mellan den ganska feta såsen till gnocchin och sältan i grisköttet.

Kvällens varmrätt var näst på tur och här skilde sig min och S (som anser sig vara allergisk mot svamp) dito åt. Jag fick kryddstekt rådjurssadel, svamptoast, variation på lök samt en rådjurssky. Åter perfekt tillagat och en rätt av högsta klass.    

S hade däremot inte lika stor tur när hon fick trädkålsgrillad mangalitza karré och skuldra, variation på vårens bönor, marmelad samt dragon. Det är svårt att få till gris och i detta fall var köttet inte saftigt nog. Detta var utan jämförelse kvällens bottennapp.

Efter debaclet med grisen kom vår flinka servitör bärandes med en fördessert, bestående av ananas, en syrlig vaniljgrädde samt en isig gratineé på samma ananas. Fräscht och gott.

Trots att vi nu började bli trötta och sjukt mätta skulle vi få två desserter.

Den första var en jordgubbssorbet, jordgubbs gazpachio, myntagranitée samt sockerkakaskrutonger. Detta var en frisk, nästan syrlig dessert med en koncentrerad jordgubbsmak. Mycket gott.

Kvällens sista servering var även en av de absolut bästa, saltkola, yoghurtglass med vanilj, chokladganace, trofeeglass samt guld. Även om dessert var väl stor så var det omöjligt att inte äta upp den då den var strålande bra.

Avslutningsvis kom gottebordsvagnen in som bestod av drygt tio olika sorters konfekt. Vi orkade med två små bitar var och vi valde (båda) makaron, S valde en hallonmarshmallow och jag valde ett fantastiskt gott flarn med vaniljcrème.

I samband med att notan anlände till bordet fick den person som inte begärde in notan (dvs S…) en liten gåva att ta med hem. Tydligen var det så att alla utom den som fick notan fick med sig den här gåvan hem, nämligen en pistagemakaron samt en pistage och chokladpralin.

Jag måste säga att middagen på Onyx var långt över mina förväntningar och restaurangen skulle stå sig väl in konkurrensen i till exempel Stockholm. Vi var riktigt nöjda när vi lämnade restaurangen efter nästan fyra timmars ätande. Om ni har vägarna förbi Budapest så tveka inte att besöka Onyx.