Flippin burgers, Stockholm

Så var det åter dags att besöka burgarklassikern Flippin Burgers. Så här nästan ett och ett havt år efter premiären ringlar köerna fortfarande sanslöst långa utanför den lilla lokalen på Kungsholmsstrand, vilket väl få anses unikt i Krogsverige.
Vid mitt senaste besök mumlade jag något om ”varför går inte folk 500 meter uppåt på Kungsholmen till AG:s där burgarna är bättre och där man slipper stå i kö”. När jag åter stod i den långa kön tänkte jag att det ändå på något sjukt sätt är värt att stå här. Så mycket folk som vill åt samma sak, en stol på Flippin och en burgare. Vi människor är ju flockdjur och värdet av att gå till Flippin ökar ju fler personer som vill åt de få platserna.

Kvällen inleddes med en IPA (vad annars) medan menyn navelskådades. Beslutet föll denna kväll på en Flippin, som betyder, dubbelburgare, ost och silverlök.

 

Burgaren var saftig och god, även om jag gärna hade sett att den kunde ha plockats bort från grillen någon minut tidigare. Brödet på Flippin rankar jag väldigt högt, kanske bäst i stan. Pommesen är även den bra. Jag var nyligen på Svenska Hamburgerköket och åt deras burgare och kan i jämförelse konstatera att Flippin är fler klasser bättre.

Flippin serverar en riktigt bra burgare till ett vettigt pris. Det måste vara svårt för min gamla kollega Jon (vi har tydligen jobbat på Ernst & Young samtidigt) att veta om han ska öppna filialer till succén Flippin. Om han gör det så skulle det ju finnas möjligheter att servera betydligt fler burgare på en kväll, men risken är ju påtaglig att hypen och att köerna därmed försvinner.