Restaurangen var bortsett från ett sällskap på fyra personer tom denna söndagskväll. Servisen kändes minst sagt nervös när två bleka västerlänningar dök upp tio minuter efter utsatt tid (orkar inte tjata mer om hur sjukt svårt det är att hitta i Tokyo). Vi hänvisades till ett bord längs inne i hörnet som avskärmades av en lite skjutdörr vilket gjorde att vi fick en intim kväll på tu man hand.
Vår stackars servitör hälsade oss välkomna på knackig engelska (var det verkligen engelska?) och förklarade (nåja) menyn för oss. Vi valde en fyrarättersmeny denna kväll.
Så här såg tallriken ut när vi satte oss till bords.
Servitören (ni vet han med den knackiga engelskan) dök upp med en liten tablett som lades i snapsgalet från bilden ovan och sim-sala-bim tabletten förvandlades till en handduk (hmmm, var det hos MD det hände senast?) lite kul tycker jag som verkligen älskar den typen av små överraskningar på stjärnkrogar.
Matmässigt inleddes kvällen av en brioch och en lite pestopinne. Inte så upphetsande, men vi är i Japan så vi var inte så förvånande att brödserveringen inte är mästerlig.
Kort där efter dök en lite amis upp på sparriscrème med aubergin och några bitar rå vit fisk. Trevligt och gott.
Så dags för förrätterna som i mitt fall bestod av en sallad med pilgrimsmussla. Musslan håller oerhört hög klass och det är en riktigt bra rätt.
Näst på tur var kvällens stora höjdpunkt, grönsaksrätten (läste på nätet att just grönsaker var kockens specialitet). Och herregud vad rätt de hade på nätet. Här talar vi världsklass, släng er i väggen Mistral och Frantzén /Lindeberg (som väl får anses vara bäst i Sverige på just grönsaker). Rätten bestod av ett stort antal grönsaker i olika texturer rått, torkat, kokt, konfiterat, tempurafriterat och ugnsbakat. Till detta serverades en sanslöst god crème på blomkål och en lite skvätt olivolja. Fantastiskt helt enkelt!
Efter lite vila dök servitören upp igen med kvällens varmrätter. I mitt fall en seabream (guldspraid) med musslor, pulveriserat ägg, dito smör och återigen fantastiska grönsaker. Åter en väldigt bra rätt även om det är svårt att toppa grönsaksrätten.
S fick lammsadel, lammrevben och grönsaker. Fantastiskt bra kött, men rätten kändes lite väl flottig på grund av den sås som serverades till. En bra rätt även om helheten inte var helt perfekt.
Näst på tur dessert. Jag valde jordgubbe ( servitören försökte förklara vad rätten bestod av men jag förstod inte ett ord av vad han sa). Det visade sig vara något cheesecake (det var det naturligtvis inte egentligen men det är det närmast jag kom på) där en tjock crème har injicerats med jordgubbscoulis, marmelad, riven vitchoklad blandat med pulveriserat smör och någon form av kaka. Strålande bra.
S valde chokladfondant med vaniljglass och den var självklart helt strålande utförd.
Middagen avslutades som sig bör med några makarons och chokladmadelainer, små och naggande goda.
Efter middagen kom kocken ut ur köket för att tacka för kvällen (även om det var vi som egentligen skulle tacka för en strålande föreställning). Att kocken inte heller kunde ett ord engelska hindrande inte honom från att bugandes följa med oss till hissen och i sann japansk anda lämna över sitt visitkort. Sedan stod vår servitör i fönstret och så till att vi kom ner från hissen helskinnade och för att vinka adjö. Även om denna typ av avslut på kvällen är minst sagt märkligt så känns det väldigt trevligt.
Emun är en väldigt bra fransk restaurang som jag kommer att rekommendera alla som åker till Tokyo att besök. Trots språkproblem var kvällen en finstämd och väldigt trevlig upplevelse och vilken fantastisk grönsaksservering kocken bjöd på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar