Restaurang Volt, Stockholm

Det kanske egentligen inte är nödvändigt att presentera grabbarna bakom den trendiga gastrobistron Volt, men jag tar en kortversion. Bakom restaurang Volt ligger fyra killar med erfarenhet från Mathias Dahlgren, Lux och Oaxen så det finns således stor kunskap inom restaurangens fyra väggar. Volt har nu haft öppet i ett år och har hyllats av foodies runt om i huvudstaden och har fått riktigt bra recensioner så det är ingen underdrift att säga att våra förväntningar var skyhöga. Vi anländer en onsdag i början av december och i restaurangen finns inte en stol över vilket kändes trist då vi hade ett bord för två bokat. Servitören ber om ursäkt och hänvisade oss till en soffa i väntan på att ett sällskap skulle försvinna. Problemet den här kvällen var att sällskapet inte var riktigt klara att gå, det ledde till att vi fick vänta i cirka 20 minuter. Om jag vore krögare skulle jag se till att bjuda på ett glas champagne eller ett glas vin, så jobbar man dock inte på Volt, men ett glas vatten kunde de kosta på sig. Lokalen var inte alls som vi trodde, mycket mer bistro än gastro, men miljön kändes modernt rustik.
Väl till bords fick vi vänta osedvanligt länge innan menyn anländer, men när menyn låg på vårt borde glömde vi bort början på kvällen för oj vad spännande den kändes. Vi beslutade oss för att satsa på tre rätter för det fantastiska priset av 485 riksdaler med tillhörande dryckespaket för 360 kr.

Middagen börjar med en ugnsvarm levain med nykärnat smör och en kycklinglevermousse med saltgurka. Brödet var riktigt gott och en bra start på middagen. Om man väntar sig en amuseparad så får man gå någon annan stans för på Volt kommer förrätten direkt.

Mitt val föll på bifftartar med rödbetor i olika former och stenbitsrom (ingen löjrom här inte, vi är ju för tusan på en bistro och vi menar det). Enligt menyn skulle rätten också innehålla rök och när jag satte tänderna i en av rödbetorna förstod jag vad betyder, vilken fantastisk röksmak som jag inte känt sedan det rökta smöret på Franzén/Lindeberg vården 2010. Rätten var riktigt snygg och grymt bra och välbanlanserad, vilken smakstart.

Mitt sällskaps val föll denna kväll på pilgrimsmusslan med morot, mjöd och torkad rom. Hon var inte lika imponerad som jag, men det berodde på att rätten smakade väl mycket Kalles kaviar och rom och pilgrimsmussel röran i botten. När jag smakade på den gav jag den dock väl godkänt.

Varmrätten som fångade vår uppmärksamhet var ytterlår av ren, torkad ren, rotselleripuré, torkad rotselleri, samt granbarksmajonnäs. Ni som har följt min blogg vet att jag är besviken på att de bästa svenska krogarna serverar fantastiska amuseér och förrätter, men att varmrätterna sällan når upp till den höga nivån. Detta gäller verkligen inte för Volt, för vilken fantastisk varmrätt de levererade denna kväll. Köttet var perfekt tillagat på sekunden och rätten var välkomponerad in till sista ingrediensen.

Desserten serverades direkt utan någon fördessert och bestod av syrad grädde som glass, vit choklad, rostat bröd på en spegel av havtorn. En mycket trevlig dessert även om den inte är i nivå med landets stjärnkrogar.

Vi var mycket nöjda efter vårt besök på Volt. Jag skulle till vilja påstå att de tillsammans med Gastrologik serverar Stockholms mest prisvärda trerättersmeny. Jag skulle gärna se att man serverade några enkla amuseér innan middagen eller varför inte en liten fördessert? När det tunnades ut bland borden ju längre kvällen gick kom servisen mer till sin rätt och levererade på en bra nivå. Att servisen sedan gjorde ett antal elementära missar under kvällens inledning var som bortblåsta när vi lämnade restaurangen. Volt känns på många plan nära besläktad med Mathias Dahlgrens matbaren. Även om Volt levererade mat på en riktigt hög nivå, så var jag och mitt sällskap helt överens om varför Matbaren har en stjärna och inte Volt, MD är helt enkelt bättre i alla grenar. Volt är troligtvis inte Stockholms nästa stjärna, men de är stjärnor på stadens bistrohimmel. Tack för ikväll grabbar, vi kommer tillbaka.