Gauthier*, London

Vi anlände till London en sen fredagskväll och hade ett bord bokat på den franska restaurangen Gauthier i Soho. Då allt tog betydligt längre tid än vanligt denna resdag var vi cirka en halvtimme försenade då vi i enlighet med instruktionen ringde på dörren till restaurangen. Dörren öppnades och fyra fransmän mötte oss och då vi ursäktade oss för vår sena ankomst fick vi veta att vårt bord ändå inte var riktigt klart utan vi ombads vänta någon sekund i den minst sagt trånga hallen.

Efter att vi fått menyn i våra händer tog det alldeles för lång tid innan någon av de sex servitörerna/ sommelierna/bestickpojkarna/ vattenflickorna som trängdes just utanför dörren till vårt lilla rum kom fram till vårt bord för att ta upp beställningen. Tydligen var det bara EN person i hela personalen som var behörig att ta upp beställningar. Vi valde en trerättersmeny och servitören nickade allvarligt och instämmande och berömde oss för så väl mat- som vinval.

Först på bordet var små bitar focaccia med oliver, samt två små kanapéer, en med paté på kanin, och en med en med fänkålsfrön samt två olika sorters olivolja från Kreta. En ganska bra inledning på kvällen.

Sedan var det dags för kvällen brödpresentation som serverades med två sorters smör, ett osaltat och ett örtsmör med väl påtaglig vitlökssmak. Brödet fick godkänt men var inget som stannade i minnet.

Näst på tur var en liten bit kolja, broccolicrème och torkad purjolök. Mycket gott, nu börjar Gauthier visa lite av vad de kan.

Kvällens första riktiga rätt var en stekt anklever med äpple, kronärtskocka med en vinäger- och portvinsreduktion. En riktigt bra rätt som var välbalanserad och riktigt god.

Mitt sällskap valde pilgrimsmusslor, päron och fänkål. Dock fastande den inte på kort, eller rättare sagt så blängde britten vid borde bredvid så mycket när vi tog kort att mitt sällskap inte vågade använda blixt och därför blev korten usla. Pilgrimsmusslorna var fantastiska och på hudradelen av en sekund perfekt tillagade och alla råvarorna kom verkligen till sin rätt.
Varmrätten för min del bestod av smörstekt seabass, rostade svarrötter, mangold och en murkelvelouté. Rätten kändes fransk så det förslår, perfekt tillagade råvaror utan att egentligen lyfta, men visst var det gott och felfritt.

Mitt sällskap beställde rosenmulle (japp det är en fisk) med räkor, fänkål, konfiterade tomater samt en citron och jalapeñosås. Denna rätt var platt, trist och får anses vara en besvikelse, rätten var långt ifrån någon form av stjärnklass. En tråkig plump i protokollet.
Före desserten serverades fick vi varsin liten, men naggande god fördessert, jag fick en amarettopannacotta och mitt sällskap fick en mousse på bitterchoklad och en chokladkaka. Båda fördesserterna var goda gav förhoppningar inför det som komma skulle.

Min dessert bestod av en klassisk tarte tatin, vaniljglass, äppel- och kolasås. Tre ord sammanfattar min dessert söt fransk och korrekt.

Mitt sällskap beställde mandel som visade sig vara en groteskt stor macaron fylld med chokladcrème, riktigt god och självklart helt felfri.

Londonresan fick en bra start på Gauthier som serverade prisvärd, klassisk fransk mat, med vissa moderna inslag. Mitt sällskaps varmrätt var som sagt inte särskilt lyckad, men av kvällens mat uppvägde detta och den var bortglömd så fort vi lämnade restaurangen. Det som inte riktigt flöt på vad servicen, som var något rörig och ojämn sin övertalighet till trots. En av servitörerna försökte sig på stand up, en annan var franskt arrogant och en tredje var på gränsen till folkskygg. Jag vill inte just nu gå in på den slitna debatten om utländska stjärnkrogar kontra nordiska dito, men kan konstatera att minst ett par av rätterna i vart fall höll nordisk stjärnklass…