Mathias Dahlgren Matbaren*, Stockholm

På alla hjärtans dag gjorde jag och mitt sällskap vårt fjärde gensamma besök på Dahlgrens Matbaren. Mitt förhållande till Mathias Dahlgrens bakficka (det är inte alla som har lyckats få en stjärna i Michelinguiden för sin bakficka) Matbaren är lite komplicerat – jag var nämligen inte alls imponerad efter mitt första besök. Värt att notera är dock att jag inte hade så många stjärnor i kroppen före detta besök och att restaurangen skilde sig väldigt mycket i från övriga avverkade stjärnor (Insieme* i NYC, Lux* och F12*) och därmed helt rubbade min syn på stjärnkrogar. Att en av mina rätter var Blad, skott och Örter från Falkenberg (numera Ugglarp) gjorde inte saken bättre då rätten är den sämsta jag ätit på en stjärnkrog i Sverige. Trots viss tvekan vågade jag mig tillbaka och det är något jag verkligen inte ångrar. Under mina påföljande två besök har jag ätit fantastisk mat a la Dahlgren. Robust, enkel och sanslöst gott och numera ser jag Matbaren som en av mina absoluta favoritrestauranger. En given avslutning i Matbaren har varit den bakade chokladen (den enda höjdpunkten under mitt första besök) som ju är helt fantastisk men frågan är om detta skulle bli kvällen då en tradition bröts…

Som sig bör fanns den lilla papperspåsen med osorterade knäckebröd med dagens datum på vid vår plats, alltid lika uppskattat.

Lyckades få till ett kort på menyn också som väl går att läsa? Det som är lite kul är köttbullarna, hur vågar man som stjärnkrögare ha det på menyn? Han är modig den där MD, det måste man säga. Var egentligen lite sugen att få testa vad som bör vara landets bästa köttbullar, men det får det bli en annan gång.

Jag började min kväll med svensk bläckfisk, pilgrimsmussla, citron, vitlök och persilja under ett musselskum. En liten trevlig inledning på kvällen, med stora smaker av hav av musselbuljongen och strålande god bläckfisk och mild rå pilgrimsmussla. Dock var syran i rätten väl påtaglig vilket var ett litet minus, jag var förvisso förvarnad att så skulle vara fallet då andra bloggare har framför den kritiken mot just den här rätten.

Mitt sällskap drog kvällens vinstlott när hon valde bakad blomkålscrème, tryffel, gruyere och hasselnöt. Så sanslöst mycket Matbaren denna rätt är. Jag skulle kunna äta den med förbundna ögon och veta att det den var signerad Mathias Dahlgren. Ingredienserna gifte sig perfekt med varandra, en sanslöst god rätt.

Min nästa rätt var stekt renkalv, äggklimp, ingefära, vitkål och sticklök och var en grym fortsättning på kvällen. I den här rätten flörtar MD med det asiatiska köket och den var förvånansvärt kryddstark, men naturligtvis väldigt gott.

Mitt sällskap valde oxfilé, friterad svartkål, potatiscrème, sardeller och citron. Gott och trevlig på alla sätt och vis utan att kanske nå upp till den allra högsta nivån.

Så var det då dags för dessert och tro det eller ej, nu var det dags att bryta den långa traditionen enligt ovan. Jag beställde karamelliserad råmjölk från Säby gård, havreglass, blåbärssorbet och mjölkskinn. Detta visade sig vara Matbarens tolkning av crème brulée, med den minst sagt intressanta havreglassen och den riktigt goda sorbeten. På det hela taget en mycket bra dessert, även om jag kanske kommer att återvända till chokladen nästa gång igen (för den är verkligen helt fantastisk).

Mitt sällskap tvekade inte en sekund när hon beställde in den bakade vilda chokladen från Bolivia med toféeglass, gräddfil och nötter. Vad kan man säga om den dessert som inte redan är sagt? Jag vet inte, men bra är den verkligen. Chokladen var som vanligt på sekunden perfekt tillagad och tillbehören som alltid strålande.

Kvällens sista lilla nummer var Matbarens klassiska bjudgodis, madeleiner och jordnötsnougat, gott, gott. Då mitt sällskap inte orkade en bit till (här bygger smakerna till stor del på fett och man blir mätt trots att det är mellanrätter som serveras) så fick jag äta allt själv och jag tvingades kasta in handduken innan allt var slut.

I slutet av middagen fick vi uppleva något som vi aldrig sett på en stjärnkrog. En kvinnlig gäst (i liiite för höga klackar) som satt vid bardisken hade nog druckit en flaska vin eller två för mycket lyckades sätta sig bredvid sin stol och trillade rakt ner i golvet. Hon klarade sig dock utan några men (man slår sig ju sällan när man är full) och hoppade förvånansvärt ogenerat upp på stolen och fortsatte sin middag, Matbaren är verkligen öppen för alla…

Jag skulle vilja påstå att Matbaren är huvudstadens mest prisvärda restaurang just nu, i knivskarp konkurrens med Esperantos lilla meny, här får man mycket glädje för pengarna.

Tack för ännu en mycket, mycket bra kväll Mathias vi kommer snart igen.